Johan's blog

Den Arabiska halfvön upptages till den största delen af Kungariket av Saudi-Arabien.

Den Arabiska halfvöns cifvilisation tillkom för thusentals år sedan då dhinosaurier inhabiterade detta område. Meddelst ett kometnedslag som dödade samtliga dhinosaurier omhvandlades dessa sedermera till olja genom en procedur kallad Photosyntesis.

Denna olja tecktes efter tiden med sand, och senare med araber som hatar hvarandra.

Dess hufvudsakliga exportvaror äro olja, dadlar och terrorister.

Slut på historialektionen.

Dags att åka hem.

Gårdagen var en spännande dag, då Jafar slutligen infann sig på kontoret och vi kunde ha vårt möte. Tråkigt nog var han på strålande humör och vi kunde avlsuta mötet på en kvart efter vi var helt överens. Värdelöst, hade ju sett fram emot en riktig drabbning, men för projektets del så var det ju lämpligt…

Inte blev det någon marknad igår heller, Niklas bangade, och ville gå dit när det var ljust ute istället, så jag gick med på att skjuta upp det till en annan dag.

Idag fortsatte vi med våra acceptanstester, jag sitter mest och tittar på, medan mina tekniker gör testerna med kunden. Jag är uttråkad och sitter och surfar när jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det brinner ganska kraftigt på terassen utanför. Jaha, tänker jag och surfar vidare, medan det springer araber som yra höns och skriker nåt om utrymning. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det inte finns en chans att branden kan sprida sig, det är två stora blomlådor som brinner, så istället så går vi ut på terassen och tar lite kort på eländet. Efter 30 sekunder så kommer brandkåren med stegbilar och 10-20 brandmän inleder släckning med vatten, kolsyra och arabiska svordomar.

Jag upptäcker att den enorma rökutvecklingen inte hjälper min förkylning, så vi går in igen och fortsätter. Jag deklarerar för Aziz och Ahmed att vi nu kan kryssa av punkten “Fire” i testerna och kan gå vidare med “Flooding”.

Efter tolv timmar acceptanstester kommer plötsligt Niklas på hur han skall fixa en grej med diskarna som vi inte har kunnat göra tidigare. Han börjar konfigurera systemdiskarna under pågående test och lyckas naturligtvis med konststycket att koppla bort samtliga diskar samtidigt av misstag, med total systemkollaps som följd. Jag kommer nog inte behöva ställa väckarklockan imorgon på morgonen, för jag sitter nog kvar på kontoret då också……

I bästa fall kommer jag hem till nattfilmen: Postmannen ringer aldrig två gånger.

På hotellet byggde man för ett par dagar sedan en ny glasgrind mellan hotellobbyn och köpcentret. Sedan dess har det stått minst 10 killar i klänning och handduk och diskuterat med vakterna. I flera dagar undrade vi varför, men har till slut kommit på att det är lokala ungdomsgäng som inte är välkomna till köpcentret. Svårt att se skillnaden eftersom de också har lokala kläder. Ungefär som om värstingar i Sverige skulle ha kostym….

Idag skall Ahmed komma till kontoret. Aziz skall bli avlöst så han hinner göra tester med oss, och Ahmed ringer in vid 9-tiden och säger att han kommer vid 10. Sedan vid 11, 12, 15. Klockan är 17 och fortfarande ingen Ahmed, så återigen sitter vi som idioter och väntar på ingenting.

Jag frågar Aziz på vilket sätt man värst kan förolämpa en arab för att förbereda mitt möte med Ahmed, och döm om min förvåning när han svaret lyder: Att kasta skor på honom(!).

Vi har precis fått nys om en jättestor lokal marknad dit inga västerlänningar går för att det är för farligt, dit åker vi nog imorgon kväll för att kolla vad det är som kan vara så farligt. Kan bli en riktigt kul blog…..

Ja, så har det gått ytterligare ett par dagar, fast det känns som tiden står stilla. Nåt möte med Jafar har det fortfarande inte varit såklart. Han lyckades spela ut mig riktigt bra genom att kalla mig till sitt kontor för det extremt viktiga mötet, och när jag kommer dit så får jag höra att inte kommer in den här veckan…. 2-1. Jag blev så upprörd så jag var tvungen att gå runt på stan i en halvtimme för att lugna ned mig. Spännande i 45 grader och solen i zenith.

Dagen efter började bättre. Allt verkar flyta på bra. Installationerna går som planerat, testerna funkar bra. Just då passar nån på att spränga Riyadh. I alla fall är det så det känns när hela huset skakar efter en kraftig explosion. Eftersom allt är rätt tråkigt här blir alla jätteglada och springer ut på balkongen för att se svampmolnet. Så även vi. Det visar sig att det är nåt som är sprängt nån kilometer bort, men eftersom media väljer att helt mörka vad som hände så vet vi fortfarande inte vad det var. Inget viktigt antagligen, men det är ju skönt att veta att UDs varningar för Saudi inte är helt tagna ur luften.

Senare på kvällen tänker vi att det är dags att gå på nån lite mer lokal marknad, särskilt eftersom läget verkar stabilt; inget har sprängts på över 8 timmar. Vi bestämmer oss för en av de arabiska marknaderna i närheten och åker dit.

Det visar sig att västerlänningar inte är så vanliga där, men vi hittar i alla fall en affär som säljer lokala kläder. Där går vi in och köper snabbt varsin komplett uppsättning thobe (stjärngossedräkt), ghutra (kökshandduk), iqal (den svarta dubbelglorian) samt den fåniga mössan man måste ha och ett radband.

Vi märker att de lokala besökarna böjar se lite irriterade ut, så vi bestämmer oss för att ta en taxi därifrån snarast, innan nån kommer på att det är olämpligt med västerlänningar som köper lokala kläder.

Resten av kvällen går åt till att lära sig vika kökshandduken rätt, vilket visar sig vara betydligt svårare än att knyta en slips. Tills slut har jag i alla fall lärt mig två olika sätt. Imorgon skall vi spionera på urinvånarna för att snappa upp fler sätt.

Vi bestämmer oss dagen efter att inte vara lediga nåt mer medan vi är här för att försöka ta oss hem en vecka före utsatt hemresa. Vi kommer alltså överens om att gå över på 12-timmarspass 7 dagar i veckan, istället för 10-timmarpass 6 dagar i veckan som innan. Så kallad “normal arbetstid” i IT-branschen.

Därmed händer inte så mycket att blogga om heller. Jag hittar ett nytt sätt att känna sig som hemma: Släck ljuset på kontoret, sätt på schlagerlistan i datorn, blunda och beställ 3 skakade shot i baren. Araberna såg lätt förånade ut när jag prövade det första gången…..

Dagarna går, och jag bestämmer att vi skippar lunch också för att vinna ytterligare en timme per dag. Jag har nämligen upptäckt att samtliga snabbmatskedjor i Riyadh kör ut lunch också. Så medan mina tekniker jobbar så leker jag mattant. Kul.

Så har det gått ett par dagar, och det börjar bli svårt att variera blogen, eftersom det känns ungefär som filmen “Måndag hela veckan” att vara här.

Dessutom bestämde jag att vi skulle vara lediga på fredagen, så vi tänkte fira den heliga dagen pool-side med paraplydrinkar. För säkerhets skull tänkte jag faktiskt också att jag skulle ha nån solskyddsfaktor, solen verkar ju ta rätt bra. Frågar i Health Club-receptionen om de har det, och de pekar på en hylla med något som ser ut som tandkrämstuber. Det visar sig vara solskyddskräm, så jag tar nån med 8 på och säger åt dem att skriva upp den på rummet. När jag skall skriva på konstaterar jag att jag tydligen köpt en tandkrämstub med solkräm för 250:-. Tänker säga nåt dumt om Ali Baba och de fyrtio rövarna, men låter bli och vi lägger oss vid poolen istället.

På lördagen och idag jobbar vi som vanligt, och det går ganska fort framåt, eftersom vi inte är beroende av vad kunden gör. En av mina saudiska kollegor gav mig en arabisk tandborste (eller som vi skulle säga: en rotpinne från ett litet träd) som jag glatt lekte med hela dagen. Kommer ta med en bunt såna hem, Colgate Whitening är värdelöst i jämförelse…..

Imorgon har Jafar krävt ett möte igen. Skall bli kul att se vad han tänkte hota med då, jag har förberett ordentligt så att jag kan läxa upp honom vid behov. Kommer nog bli en spännande dag i alla fall.

Nu är det dags att slå på Discovery, där de antagligen bara kör samma reklamspottar hela tiden, så jag lär somna till en basröst som säger för femtielfte gången: “Everyone is dreaming of a hero”

-r+f

Idag kommer den stora dagen när vi skall få ström till våran utrustning. Naturligtvis vet jag ju redan att chansen att det skall ske är mindre än en procent, det är ju trots allt i Riyadh vi är, men jag tror ändå nånstans att vi kanske kommer få ström. Särskilt som de har sagt att det är klart sedan två månader tillbaka.

Jag märker efter ett tag att det inte kommer komma nån ström, eftersom alla bara svara “Inshallah” på frågan om den kommer snart. Jag tröttnar och bestämmer med min tekniker att vi löser det här på ett lite annat sätt. Jag beordrar honom att leta reda på alla skarvsladdar som går att hitta, varpå vi kopplar in vårat 4000W serverrack i ett vanligt vägguttag. Jag vet ju att säkringar generellt bara går när man startar saker, så jag startar maskinerna i racket en efter en, tills allt är startat. Vi känner på skarvsladdarna. Det brändes lite, så jag knackar på han som är datacenteransvarig och säger glatt: “Nu har vi kopplat in servrarna själva, men du kanske vill fixa lite bättre ström, för det där brinner nog upp strax”. Han såg lätt chockad ut, och sedan började det faktiskt hända saker.

Kändes extremt hedrande att lyckas göra en så undermålig inkoppling så att en arab blir nervös. 2-0 till oss.

Resten av dagen flyter på ganska bra, och jag bestämmer med Aziz att vi skall till skräddaren i helgen och beställa en thobe (stjärngossedräkt) och en Gutra (handduk) till mig. Lite kul.

På kvällen funderar jag på om jag skall gå till den italienska restauranten och äta parmaskinka och ett glas vin, eller om jag kanske skall äta några kräftor och en snaps…… men jag får nöja mig med den lokala sushin, även om den är tråkigare än min favoritsushi i Bromma.