Så, stunden är kommen för att få våran kära serverutrustning levererad. Jag ringer TNT för att bekräfta att allt är klart, och döm om min förvåning när de säger att de kommer vara på plats om 10 minuter.
Vi sätter oss i en taxi och åker till datacentret. Utanför datacentret ser vi efter en stund en syn för gudarna.
En bärgningsbil från 1800-talet av okänd japansk härkomst kommer skramlande och jag ser att vårt 4-miljoners serverrack står på flaket. Lastsäkrat med sytråd. 700kg serverrack. På högkant.
Eftersom inget förvånar mig längre tar jag på mig solglasögon och bestämmer mig för att sätta mig ned och beskåda spektaklet. Min tekniker Niklas ser lätt oroad ut, men har i alla fall sinnesnärvaro nog att börja ta kort på allt.
Ut ur bilen hoppar 4-5 araber i brun pyjamas och sandaler och börjar baxa loss paketet med hjälp av brädor och pallyft. Niklas tar kort för glatta livet. 2 av araberna håller på att stryka med när racket nästan välter, men på något mirakulöst sätt lyckas en liten indier hålla emot hela vikten och rädda upp det hela.
Till slut är det avlastat bara för att konstatera att vi inte får in det med emballage i hissarna. Vi ger upp och packar upp racket utanför ingången istället. Snacka om att SUN-servrarna gjorde skäl för namnet….Fler bilder finns i galleriet i menyn till vänster. Efter diverse dödsföraktande förflyttningar av eländet till 8:e våningen står allt på plats vid lunchtid, och vi kan börja jobba. Enda haken är att kunden bara ljög när han sa att han hade dragit fram ström till platsen, så vi kan mest konstatera att vi nog inte behöver jobba mer förrän det är fixat.
En av araberna på kontoret är så glad så att han vill att vi skall vara kompisar så han vill att vi skall gå och hålla handen vilket tydligen är normalt i Saudi. Jag går motvilligt med på det medan jag mumlar nåt om “gay parade”.
Abdulrahman förslår att vi skall ta ett lunchbreak, och tar oss till en Saudisk restaurant som heter nåt i stil med “Kräks” fast med konstigt uttal.
Där sitter vi på golvet och äter olikfärgat ris med kyckling ur ett mindre badkar som står på golvet. Jag kan säga att det inte är så lätt att äta ris med en hand utan bestick som det låter.
Tillbaka på kontoret väntar vi ett par timmar på ström, men ger upp och går tillbaka till hotellet för ännu en trevlig innekväll i Riyadh som vi i ren tristess tänker använda för att hacka hotellets nätverk i brist på annat.
På väg upp till rummet pratar Niklas ganska högt i korridoren, och eftersom jag är trött och har ont i huvudet får jag tyst på honom genom den något ologiska kommentaren: Ssccchhh… han sover….