Idag skall vi alltså åka till datahallen för att beskåda vår utrustning som skall stå där.
Jag ringer TNT Riyadh för att kolla att allt är klart och på plats och får beskedet att godset står nånstans i Riyadh. Efter ett djupt andetag skickar jag tillbaka mitt projektteam till hotellet och sätter mig i en taxi till TNT.
Väl där tar jag tag i den ansvariga indiern och det är nu vi börjar nåt som liknar den klassiska scenen när Indiana jones jagar skurkar i Kairo.
Vi går och åker kors och tvärs genom hela Riyadh och jagar dokument, tullpapper, personer som skall skriva på saker, bilar, personal osv, osv. Efter fem timmar och en rejäl solbränna senare verkar det som om jag i alla fall fått allt klart för att de skall kunna skeppa vidare till våran kund imorgon.
När vi nu vet att vårt serverrack kommer komma fram, så gör vi misstaget att gå till Jaffars kontor där vi blir inlåsta med fransmännen som är där på bestraffning. Jaffar säger bestämt att han inte tänker släppa ut oss förrän vi löst ett problem som inte har med vare sig oss eller fransmännen att göra (ett fel i Nokias telefoner).
Jag börjar kunna honom nu, så jag skrattar bara och säger: Dear Mr Jaffar, eftersom vi skall vara här en månad så lämnar jag beslutet till dig om du vill att vi skall sitta här och titta på när fransmännen löser ditt problem, eller om du vill att vi skall leverera din beställning. Your call. Han blir mycket upprörd eftersom han inser att han inte kan svara något annat på detta än att låta oss gå. Han blir så upprörd så att han ställer in fransmännens flight och tvingar kvar dem hela veckan. 1-0 till oss.
Det känns skönt att det inte bara är Jaffar som kan vara lite EXTrEM (117).