Ja, nu kanske ni undrar om jag har blivit helt tokig, och ska sanningen fram är det inte långt ifrån.
För att backa bandet något håller jag nu på med att ta ut och sätta i nya bränsletankar, och när tankarna ändå är ute så tyckte jag det vore en briljant ide att behandla insidan av botten så att den tål lite spill och är lätt rengöringsbar. Dåligt målad plywood är ju inte så bra på den punkten.
Till min stora bedrövelse konstaterar jag snabbt att även här har förre ägaren roat sig med att dränka plywooden i stora mängder linolja som härdat ordentligt. Ytan är alltså som en fet smutsmagnet som drar till sig allt i sin väg. Som en slags Bermudatriangel för smuts. Dessutom blandar det sig fint med spilld motorolja till en riktig ohelig fernissa.
Hur svårt kan det vara, minns jag att jag tänkte… Det är väl bara att tvätta av den lite med såpa.
Låt mig säga så här: Att få bort härdad linolja med såpa är svårare än att torka upp spilld mjölk med pincett.
Nästa steg blev ju genast T-röd. Kanske löser det oljan lite? Icke. Men aceton då? Det är ju rätt aggressivt? Inte mot linolja.
Hittade så småningom en oljeätande kemikalie på Biltema som är till för att sanera oljespill. Det borde ju bita? En vecka senare kan vi konstatera att detta är resistent linolja som bara skrattar åt mina försök.
Genombrottet blev det varmluftspistol och sickel som tog sig igenom hjälpligt, dvs jag lyckades sanera en yta stor som ett A4-papper på mindre än en timme. Värma, skrapa, värma, skrapa, svära.
För att potentiellt bli klar i någon som helst rimlig tid introducerade jag också en sodabläster för oljan. Det är alltså en bläster som istället för sand har soda. Kan användas på trä utan att förstöra det. Efter att ha varvat blästring, värmning, skrapning och slipning i flera omgångar har jag nu en fungerande metod.
Till slut gav tappade jag sugen och epoxilackade eländet ändå, trots lite feta rester kvar, om det släpper så gör jag om det ett annat år.