Category: Tales of the arabian nights

Efter att ha lugnat mina kollegor under gårdagkvällen och övertygat dem om att jag har en plan om hur vi ska komma undan saudisk polis som just gripit våra indiska kollegor vaknade jag till en ny dag. Nu var det ju inte längre någon diskussion vilken dag som var den sista i Saudi, eftersom ingen av oss tänkte vänta på att bli arresterade.

I bästa agentstil hade jag planerat en flykt från hotellet (helst med utcheckning, jag hade ingen lust med FLER förseelser att bli efterlyst för). Jag ringde mina kollegor och sa åt dem att stanna på rummet. Själv åkte jag ned med en liten sidohiss till den receptionsdisken som inte syns från lobbyn och checkade diskret ut oss alla tre. Jag bad samtidigt receptionen om att ringa en taxi till bakre ingången på hotellet.

Jag ringde sedan till mina kollegor och sa åt dem att diskret och försiktigt ta sig till bakre ingången av hotellet och möta mig där. Jag spanade efter poliser eller vakter och när kollegorna kom ned så kastade vi oss in i den väntande taxin och drog iväg till kontoret. Jag räknade kallt med att inte polisen hade koll på var vi jobbade så det kändes ganska lungt.

Det var ganska förvånade miner på kontoret när vi ramlade in med fullt bagage. Innan vi hade hunnit förklara läget ringde min kollega indiern för att be om ursäkt att han var sen in till kontoret. Han var förtvivlad för detta och ursäktade sig med att han suttit i häkte hela natten och förhörts. Han betonade att han inte hade avslöjat något om vilka vi var, trots att han stundtals blivit hotad med yxa av förhörsledaren. För en liten stund sedan hade han blivit släppt.

Trots att det kanske vore en upplevelse utöver det vanliga beslutade jag mig för att vi inte skulle lämna kontoret under dagen, och jag bad den stackars indiern åka hem och ta ledigt resten av dagen.

Efter en dag lång som ett år (flygen till Europa går bara sent på natten) tog vi en taxi, lätt nervösa för att bli stoppade i tullen. Vi passerade tullen problemfritt och firade i loungen innan flighten skulle gå. Slutligen var det bara att säga adjö till Riyadh för gott genom att ombord göra standarddrinkbeställningen för slitna nerver: En av varje.

Efter en halv natt i Istanbul (Vi kunde inte åka den ordinarie vägen eftersom vi hade fått skaffa nya biljetter) så var vi snart hemma igen. Min mellanösternkarriär var därmed över för denna gång.

Ännu en dag på kontoret, och framförallt den sista! Trodde jag när jag vaknade i morse…..

Efter en dag full av haverier vi inte ska gå in närmare på blir jag tvungen att i samråd med min chef ta beslutet att vi skjuter upp hemresan och stannar kvar. Eftersom det mesta här är belagt med nåt straff som inbegriper avlägsnande av kroppsdelar (nej, man får inte välja vilken) så sa jag inte högt vad jag tänkte just då.

Vår indiske kollega hade i alla fall arrangerat hemtransport till hotellet (oj, jag kallar faktiskt ett hotell i Riyadh för HEM….) med hjälp av sin pakistanske chaufför. Han kom i utlovad tid, och vi blev tjusigt avsläppta utanför hotellet.

En halvtimme senare var i full färd med att äta hamburgare och andra lokala specialiteter i food courten på hotellet, då plötsligt vår indiske kollega ringer mig på mobilen.

Han förklarar att han har ett litet problem. Han är kvar utanför hotellet. När jag frågar varför förklarar han att hans chaufför just har blivit arresterad. Jag frågar varför. Det visar sig att det beror på att en av svenskarna i mitt team (inga namn) för tre dagar sedan tog ett foto på hotellet, vilket säkerhetsvakterna hade lagt på minnet. Han hade blivit arresterad misstänkt för att vara i maskopi med västerlänningarna som fotograferat olovligt.

Jag ber vår vän indiern komma in på hotellet så vi kan diskutera hur vi kan lösa detta problem, och han säger att han kommer. Det gjorde han nu aldrig, utan han försvann spårlöst. Inget svar på telefon, men vi bestämmer oss för att vänta på honom en timme.

När han inte dyker upp bestämmer jag att det inte finns något vi kan göra för tillfället, så det blir till att gå upp på rummet. Nu är jag precis klar med strategin vi måste ha imorgon för att inte bli arresterade. Återstår att se om den fungerar.

Om det inte dyker upp något mer på den här blogen framöver så går jag att nå på +1-800-SAUDIPRISON.

Mr C, nu terroriststämplad BÅDE i USA och Saudi 🙂

Ahhhh… äntligen fredag. Dvs eftersom fredag här är söndag så betyder det att vi kan jobba lite ostört, vilket ju är klart uppskattat.

I morse upptäckte vi hur exotiskt det här landet kan vara ibland. I den stora shoppinggallerian på hotellet såg vi att de hade flaggat upp för Sweden exhibition. På plats var naturligtvis Volvo, IKEA, Orrefors, Kinnarps mfl. Plötsligt kändes Skärholmen centrum mer exotiskt än Riyadh. Tänk vad lite vapenaffärer kan få snurr på exporten.

Tips till de svenska utställarna: Häng inte upp stora affischer med röda skalbaggar och antyd att vi äter sånt i Sverige. Kräftskivor är ganska okända här. “Köp en Volvo och få ett par hinkar asätande insekter på köpet” är ingen bra slogan. Utanför Sverige.

På kontoret var allt som jag misstänkte. Helt tomt. Framåt lunch så bestämde jag att vi skulle fira med utkörd pan-pizza. Eftersom Pizza Hut hade stängt fick jag ringa en lokal arabisk pizzeria. Det gick till så här:

J: “Hi, I would like to order some pizza for delivery”
A: “What is the house?”
J: “Al-Argath Building, 7th floor”
A: “What is number?”
J: “What number?”
A: “What is number?”
J: “My phone number is 982349838”
A: “No, that is phone number. What is number”
J: “What number do you want?”
A: “OK. What pizza.”
J: “3 large pan pizzas, and something to drink”
A: “OK. Give driver call, and we will come.”
J: “Ehhh. OK.”

Så småningom kom pizzan utan att jag ringde nån driver och det blev så dyrt så jag fick två ryggsäckar som bonus, troligen för att vi var deras största kund hittills. Trevligt.

På kvällen har vår kära kollega från Indien lovat att ta ut oss till en typisk marknad. Han hade rätt, den var väldigt typisk. Precis som Coop Forum i Bromma fast lite dyrare. Jag hittade till slut i alla fall ett par sandaler av saudisk typ som jag letat efter tidigare utan att hitta. Perfekt, äntligen är min Saudi-klädsel helt komplett.

Det börjar bli svårt att blogga nu, för nu har jag varit här så mycket så det börjar kännas som vardag! Men en till blog ska jag nog kunna åstadkomma innan det är dags att åka hem för denna gång.

Mr.C who just ordered a Saudi Pizza with neither bresaola nor ruccola. 🙂

Dagen därpå har vi bestämt klockan 9 med Aziz. Jag vet ju att han inte kommer vara där i tid, så vi dyker upp vid 9:30. Han är mycket riktigt inte där, så vi sätter igång och pysslar lite med systemet. (Mina tekniker pysslar, jag surfar och chattar lite med folk.)

För att göra en lång historia kort, Aziz dyker upp klockan 16:30 och säger att han är ledsen att han är lite sen. Jag biter nästan av mig tungan när jag säger att det är OK. Vi fixar lite grejer och bestämmer oss för att gå tidigt idag. Aziz ser förvånad ut när vi lämnar kontoret.

Vi åker med våra indiska kollegor till en stormarknad där jag slutligen hittar ett par sandaler som passar till min Saudi-outfit. Skönt. Imorgon är det söndag här, så vi får i alla fall jobba garanterat ostört….

Mr C signing off for the day

Tillbaka i Saudi igen efter en låååång flygresa med två byten checkar vi in i vårt kära Mordortorn igen. Med mig har jag två kollegor från företaget, Anders och Björn.

Vi är tillbaka för att avsluta projektet och få ett slutligt godkännande av kunden. Det är alltså meningen att detta skall vara sista gången jag åker hit!

Är på topphumör när vi landar, men det ska snart lösa sig.

På morgonen ringer jag glatt Aziz för att kolla att vi kan sätta igång som planerat. Han säger att han är på kontoret, så vi åker dit genast i en taxi. Allt går väldigt smidigt. Mycket oroväckande.

Väl på kontoret har jag ett litet möte med Aziz där han förklarar att Ahmed inte är här just nu. Inte heller Omar som skall signera slutacceptans. Faktum är att ingen av de som krävs för att avsluta projektet är på plats.

Jag tar ett djupt andetag och frågar snällt varför ingen är här när vi hade verifierat att alla var på plats varje dag de senaste två veckorna? Han mumlar nåt om resor och jag bestämmer mig för att ringa min chef.

Min chef konfirmerar att han också pratat med dem och fått samma besked. Han meddelar att vi skjuter upp slutacceptansen till den 21:a december….. Kul……

Vi bestämmer oss för att göra de justeringar vi kan under denna vecka ändå, och jag sätter mina killar i arbete samtidigt som jag sätter mig och funderar ut gruvliga hämnder för att hela min julmånad just blev lite omplanerad.

Blir inte gladare när mina tekniker glatt utbrister: “Titta här, den här databasen är ju helt korrupt”, och “Vad är det här för nåt, det kan ju aldrig ha funkat förut” och liknande glada tillrop. Jag andas djupt igen.

Klockan 15:30 ska vi ha ett möte med Aziz och nån kille. Jag förlägger lunchen till 15:20 så vi kommer in på kontoret vid 16:40 och Aziz är mycket upprörd över att vi inte var där i tid. Jag säger: “I’m SOOOOOOO sorry, Aziz, we got stuck in the traffic.” 1-1.

Dag 1 avlöper trots allt ganska smärtfritt, och jag bestämmer mig av nån anledning i slutet av dagen för att kolla mitt amerikanska bankkonto för att se om jag har några pengar över där. Det skulle jag ju dock inte gjort då jag plötsligt får meddelandet att mitt konto är avstängt.

Jag ringer kundtjänsten i USA och frågar lite upprört varför de stängt mitt konto? Svaret blir: “You are in Saudi Arabia, sir”. “Yes, I know” svarar jag.
Konversationen fortsätter så här:

KT: “Your account is not accessible from Saudi Arabia”
J: “That’s fine, so I can access it from Sweden”?
KT: “No”
J: “OK, so how can I access it”?
KT: “You can’t, we don’t offer services to this country”
J: “To Sweden”?
KT: “No, to Saudi Arabia”
J: “So how come I can’t access my account from Sweden”?
KT: “Because you are in Saudi Arabia, sir”
J: “So I will be able to access it from Sweden then”?
KT: “No”
J: “So you are freezing my assets due to my visit in Saudi Arabia”
KT “Yes, that is our company policy”
J: “(#¤/&(/&(/&¤(#”/(!”###”
KT: “Sorry sir, please call back another time”

Jag har lagt upp vad jag ska ha för motivering när jag säger upp mitt konto nästa vecka: “I don’t offer services to your country…..”

Den Arabiska halfvön upptages till den största delen af Kungariket av Saudi-Arabien.

Den Arabiska halfvöns cifvilisation tillkom för thusentals år sedan då dhinosaurier inhabiterade detta område. Meddelst ett kometnedslag som dödade samtliga dhinosaurier omhvandlades dessa sedermera till olja genom en procedur kallad Photosyntesis.

Denna olja tecktes efter tiden med sand, och senare med araber som hatar hvarandra.

Dess hufvudsakliga exportvaror äro olja, dadlar och terrorister.

Slut på historialektionen.

Dags att åka hem.

Gårdagen var en spännande dag, då Jafar slutligen infann sig på kontoret och vi kunde ha vårt möte. Tråkigt nog var han på strålande humör och vi kunde avlsuta mötet på en kvart efter vi var helt överens. Värdelöst, hade ju sett fram emot en riktig drabbning, men för projektets del så var det ju lämpligt…

Inte blev det någon marknad igår heller, Niklas bangade, och ville gå dit när det var ljust ute istället, så jag gick med på att skjuta upp det till en annan dag.

Idag fortsatte vi med våra acceptanstester, jag sitter mest och tittar på, medan mina tekniker gör testerna med kunden. Jag är uttråkad och sitter och surfar när jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det brinner ganska kraftigt på terassen utanför. Jaha, tänker jag och surfar vidare, medan det springer araber som yra höns och skriker nåt om utrymning. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det inte finns en chans att branden kan sprida sig, det är två stora blomlådor som brinner, så istället så går vi ut på terassen och tar lite kort på eländet. Efter 30 sekunder så kommer brandkåren med stegbilar och 10-20 brandmän inleder släckning med vatten, kolsyra och arabiska svordomar.

Jag upptäcker att den enorma rökutvecklingen inte hjälper min förkylning, så vi går in igen och fortsätter. Jag deklarerar för Aziz och Ahmed att vi nu kan kryssa av punkten “Fire” i testerna och kan gå vidare med “Flooding”.

Efter tolv timmar acceptanstester kommer plötsligt Niklas på hur han skall fixa en grej med diskarna som vi inte har kunnat göra tidigare. Han börjar konfigurera systemdiskarna under pågående test och lyckas naturligtvis med konststycket att koppla bort samtliga diskar samtidigt av misstag, med total systemkollaps som följd. Jag kommer nog inte behöva ställa väckarklockan imorgon på morgonen, för jag sitter nog kvar på kontoret då också……

I bästa fall kommer jag hem till nattfilmen: Postmannen ringer aldrig två gånger.

På hotellet byggde man för ett par dagar sedan en ny glasgrind mellan hotellobbyn och köpcentret. Sedan dess har det stått minst 10 killar i klänning och handduk och diskuterat med vakterna. I flera dagar undrade vi varför, men har till slut kommit på att det är lokala ungdomsgäng som inte är välkomna till köpcentret. Svårt att se skillnaden eftersom de också har lokala kläder. Ungefär som om värstingar i Sverige skulle ha kostym….

Idag skall Ahmed komma till kontoret. Aziz skall bli avlöst så han hinner göra tester med oss, och Ahmed ringer in vid 9-tiden och säger att han kommer vid 10. Sedan vid 11, 12, 15. Klockan är 17 och fortfarande ingen Ahmed, så återigen sitter vi som idioter och väntar på ingenting.

Jag frågar Aziz på vilket sätt man värst kan förolämpa en arab för att förbereda mitt möte med Ahmed, och döm om min förvåning när han svaret lyder: Att kasta skor på honom(!).

Vi har precis fått nys om en jättestor lokal marknad dit inga västerlänningar går för att det är för farligt, dit åker vi nog imorgon kväll för att kolla vad det är som kan vara så farligt. Kan bli en riktigt kul blog…..

Ja, så har det gått ytterligare ett par dagar, fast det känns som tiden står stilla. Nåt möte med Jafar har det fortfarande inte varit såklart. Han lyckades spela ut mig riktigt bra genom att kalla mig till sitt kontor för det extremt viktiga mötet, och när jag kommer dit så får jag höra att inte kommer in den här veckan…. 2-1. Jag blev så upprörd så jag var tvungen att gå runt på stan i en halvtimme för att lugna ned mig. Spännande i 45 grader och solen i zenith.

Dagen efter började bättre. Allt verkar flyta på bra. Installationerna går som planerat, testerna funkar bra. Just då passar nån på att spränga Riyadh. I alla fall är det så det känns när hela huset skakar efter en kraftig explosion. Eftersom allt är rätt tråkigt här blir alla jätteglada och springer ut på balkongen för att se svampmolnet. Så även vi. Det visar sig att det är nåt som är sprängt nån kilometer bort, men eftersom media väljer att helt mörka vad som hände så vet vi fortfarande inte vad det var. Inget viktigt antagligen, men det är ju skönt att veta att UDs varningar för Saudi inte är helt tagna ur luften.

Senare på kvällen tänker vi att det är dags att gå på nån lite mer lokal marknad, särskilt eftersom läget verkar stabilt; inget har sprängts på över 8 timmar. Vi bestämmer oss för en av de arabiska marknaderna i närheten och åker dit.

Det visar sig att västerlänningar inte är så vanliga där, men vi hittar i alla fall en affär som säljer lokala kläder. Där går vi in och köper snabbt varsin komplett uppsättning thobe (stjärngossedräkt), ghutra (kökshandduk), iqal (den svarta dubbelglorian) samt den fåniga mössan man måste ha och ett radband.

Vi märker att de lokala besökarna böjar se lite irriterade ut, så vi bestämmer oss för att ta en taxi därifrån snarast, innan nån kommer på att det är olämpligt med västerlänningar som köper lokala kläder.

Resten av kvällen går åt till att lära sig vika kökshandduken rätt, vilket visar sig vara betydligt svårare än att knyta en slips. Tills slut har jag i alla fall lärt mig två olika sätt. Imorgon skall vi spionera på urinvånarna för att snappa upp fler sätt.

Vi bestämmer oss dagen efter att inte vara lediga nåt mer medan vi är här för att försöka ta oss hem en vecka före utsatt hemresa. Vi kommer alltså överens om att gå över på 12-timmarspass 7 dagar i veckan, istället för 10-timmarpass 6 dagar i veckan som innan. Så kallad “normal arbetstid” i IT-branschen.

Därmed händer inte så mycket att blogga om heller. Jag hittar ett nytt sätt att känna sig som hemma: Släck ljuset på kontoret, sätt på schlagerlistan i datorn, blunda och beställ 3 skakade shot i baren. Araberna såg lätt förånade ut när jag prövade det första gången…..

Dagarna går, och jag bestämmer att vi skippar lunch också för att vinna ytterligare en timme per dag. Jag har nämligen upptäckt att samtliga snabbmatskedjor i Riyadh kör ut lunch också. Så medan mina tekniker jobbar så leker jag mattant. Kul.

Så har det gått ett par dagar, och det börjar bli svårt att variera blogen, eftersom det känns ungefär som filmen “Måndag hela veckan” att vara här.

Dessutom bestämde jag att vi skulle vara lediga på fredagen, så vi tänkte fira den heliga dagen pool-side med paraplydrinkar. För säkerhets skull tänkte jag faktiskt också att jag skulle ha nån solskyddsfaktor, solen verkar ju ta rätt bra. Frågar i Health Club-receptionen om de har det, och de pekar på en hylla med något som ser ut som tandkrämstuber. Det visar sig vara solskyddskräm, så jag tar nån med 8 på och säger åt dem att skriva upp den på rummet. När jag skall skriva på konstaterar jag att jag tydligen köpt en tandkrämstub med solkräm för 250:-. Tänker säga nåt dumt om Ali Baba och de fyrtio rövarna, men låter bli och vi lägger oss vid poolen istället.

På lördagen och idag jobbar vi som vanligt, och det går ganska fort framåt, eftersom vi inte är beroende av vad kunden gör. En av mina saudiska kollegor gav mig en arabisk tandborste (eller som vi skulle säga: en rotpinne från ett litet träd) som jag glatt lekte med hela dagen. Kommer ta med en bunt såna hem, Colgate Whitening är värdelöst i jämförelse…..

Imorgon har Jafar krävt ett möte igen. Skall bli kul att se vad han tänkte hota med då, jag har förberett ordentligt så att jag kan läxa upp honom vid behov. Kommer nog bli en spännande dag i alla fall.

Nu är det dags att slå på Discovery, där de antagligen bara kör samma reklamspottar hela tiden, så jag lär somna till en basröst som säger för femtielfte gången: “Everyone is dreaming of a hero”

-r+f