Top model Saudi

Ja, så har det gått ytterligare ett par dagar, fast det känns som tiden står stilla. Nåt möte med Jafar har det fortfarande inte varit såklart. Han lyckades spela ut mig riktigt bra genom att kalla mig till sitt kontor för det extremt viktiga mötet, och när jag kommer dit så får jag höra att inte kommer in den här veckan…. 2-1. Jag blev så upprörd så jag var tvungen att gå runt på stan i en halvtimme för att lugna ned mig. Spännande i 45 grader och solen i zenith.

Dagen efter började bättre. Allt verkar flyta på bra. Installationerna går som planerat, testerna funkar bra. Just då passar nån på att spränga Riyadh. I alla fall är det så det känns när hela huset skakar efter en kraftig explosion. Eftersom allt är rätt tråkigt här blir alla jätteglada och springer ut på balkongen för att se svampmolnet. Så även vi. Det visar sig att det är nåt som är sprängt nån kilometer bort, men eftersom media väljer att helt mörka vad som hände så vet vi fortfarande inte vad det var. Inget viktigt antagligen, men det är ju skönt att veta att UDs varningar för Saudi inte är helt tagna ur luften.

Senare på kvällen tänker vi att det är dags att gå på nån lite mer lokal marknad, särskilt eftersom läget verkar stabilt; inget har sprängts på över 8 timmar. Vi bestämmer oss för en av de arabiska marknaderna i närheten och åker dit.

Det visar sig att västerlänningar inte är så vanliga där, men vi hittar i alla fall en affär som säljer lokala kläder. Där går vi in och köper snabbt varsin komplett uppsättning thobe (stjärngossedräkt), ghutra (kökshandduk), iqal (den svarta dubbelglorian) samt den fåniga mössan man måste ha och ett radband.

Vi märker att de lokala besökarna böjar se lite irriterade ut, så vi bestämmer oss för att ta en taxi därifrån snarast, innan nån kommer på att det är olämpligt med västerlänningar som köper lokala kläder.

Resten av kvällen går åt till att lära sig vika kökshandduken rätt, vilket visar sig vara betydligt svårare än att knyta en slips. Tills slut har jag i alla fall lärt mig två olika sätt. Imorgon skall vi spionera på urinvånarna för att snappa upp fler sätt.

Vi bestämmer oss dagen efter att inte vara lediga nåt mer medan vi är här för att försöka ta oss hem en vecka före utsatt hemresa. Vi kommer alltså överens om att gå över på 12-timmarspass 7 dagar i veckan, istället för 10-timmarpass 6 dagar i veckan som innan. Så kallad “normal arbetstid” i IT-branschen.

Därmed händer inte så mycket att blogga om heller. Jag hittar ett nytt sätt att känna sig som hemma: Släck ljuset på kontoret, sätt på schlagerlistan i datorn, blunda och beställ 3 skakade shot i baren. Araberna såg lätt förånade ut när jag prövade det första gången…..

Dagarna går, och jag bestämmer att vi skippar lunch också för att vinna ytterligare en timme per dag. Jag har nämligen upptäckt att samtliga snabbmatskedjor i Riyadh kör ut lunch också. Så medan mina tekniker jobbar så leker jag mattant. Kul.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.