Idag kommer den stora dagen när vi skall få ström till våran utrustning. Naturligtvis vet jag ju redan att chansen att det skall ske är mindre än en procent, det är ju trots allt i Riyadh vi är, men jag tror ändå nånstans att vi kanske kommer få ström. Särskilt som de har sagt att det är klart sedan två månader tillbaka.
Jag märker efter ett tag att det inte kommer komma nån ström, eftersom alla bara svara “Inshallah” på frågan om den kommer snart. Jag tröttnar och bestämmer med min tekniker att vi löser det här på ett lite annat sätt. Jag beordrar honom att leta reda på alla skarvsladdar som går att hitta, varpå vi kopplar in vårat 4000W serverrack i ett vanligt vägguttag. Jag vet ju att säkringar generellt bara går när man startar saker, så jag startar maskinerna i racket en efter en, tills allt är startat. Vi känner på skarvsladdarna. Det brändes lite, så jag knackar på han som är datacenteransvarig och säger glatt: “Nu har vi kopplat in servrarna själva, men du kanske vill fixa lite bättre ström, för det där brinner nog upp strax”. Han såg lätt chockad ut, och sedan började det faktiskt hända saker.
Kändes extremt hedrande att lyckas göra en så undermålig inkoppling så att en arab blir nervös. 2-0 till oss.
Resten av dagen flyter på ganska bra, och jag bestämmer med Aziz att vi skall till skräddaren i helgen och beställa en thobe (stjärngossedräkt) och en Gutra (handduk) till mig. Lite kul.
På kvällen funderar jag på om jag skall gå till den italienska restauranten och äta parmaskinka och ett glas vin, eller om jag kanske skall äta några kräftor och en snaps…… men jag får nöja mig med den lokala sushin, även om den är tråkigare än min favoritsushi i Bromma.