Johan's blog

Ännu en vinter har passerat, denna gång inte helt obemärkt. Vid förra vinterinspektionen visade det sig att båthuset hade kollapsat över båten pga massivt snötryck. Det resulterade i tre saker. 1. Båthuset blev förstört. 2. Båthuset landade på styrkabinen som numera inte finns mer. 3. Vatten läckte in i fören som glatt förvandlades till en skridskobana med några ton is. Bilder finns, men jag tänker inte lägga upp dem, eftersom de inte gör mig gladare.

Nåväl, allt tätades upp provisoriskt, isen dränerades ur båten och det ser faktiskt ganska bra ut efter det. Dags att bygga båthus version 3, nu med fler sektioner för att klara trycket.

Det skulle snabbt visa sig att saker inte skulle gå fullt så smärtfritt som vanligt (pun intended). Det började redan hemma i stan nere i källarförrådet när jag i en freak accident lyckades med en klassiker, ni vet som när man trampar på en kratta så att man får den i huvudet? Byt ut kratta mot träpall och huvud mot skenben så var det exakt vad som hände. Resultatet blev kraftig smärta i benet och ymnigt blödande.

Väl ute på landet började demonteringen av båthuset. Började bra, men snart missade jag en avbruten skruv i en bräda som glatt snittade upp några centimeter av vänsterarmen. Jaja, jag har ju i alla fall en arm och ett ben kvar.

På natten hände något betydligt mer bisarrt. Jag vaknar skrikande av att någon (oklart om det var sambo eller barn) petar in ett finger i ögat på mig. Efter att ha sprungit runt med handen för ögat och skrikit högt i en halvtimme lyckades jag somna bara för att vakna med mycket otrevliga smärtor i ögat och suddigt seende. Nåja, jag har ju ett öga till.

Enögd, enarmad och enbent vägrade jag ge upp och trots sviktande humör fortsatte jag bygget. Strax efter att jag skurit mig i tummen hittade jag en avbruten skruv vägrade lossna ur en planka. Jag tog morakniven och försökte bända upp huvudet på den. Det resulterade i att jag slant (jag såg ju inget och hade dålig koordination i vänsterarmen…) så att knivspetsen kördes in nån halv centimeter in i höger handled. Då jag var helt övertygad om att jag nu hade knivmördat mig själv genom att skära av mig pulsådern sprang jag in för att lägga tryckförband. Jag måste precis missat den, för det blödde bara jättemycket, men inte sådär som en nyfunnen oljekälla. Svårt att röra handen var det däremot, så några senor har jag lyckats karva i.

Slutligen var jag redo att ge upp för helgen och raglade omkring i mörkret i ladan för att hitta några grejer, varpå jag ramlar in i lite skruvar och skrapar upp andra armen också. Perfekt. Vi åker hem och jag ska ställa in lite verktyg i källaren innan jag dör av blodbrist och/eller blodförgiftning varpå jag naturligtvis på något bisarrt sätt slår huvudet i det spetsiga låsbeslaget i källardörren.

Så hur är status nu? Bara lite suddigt i ögat och de flesta sår har slutat blöda vilket inger hopp för framtiden. Ny vecka nya tag!

Ett mail kommer i de sista skälvande timmarna av säsongen. Det är en länk till en annons på blocket från min bror. Jag har ju letat efter några lämpliga rostfria plåthinkar som man kan använda som tankar i båten eftersom de befintliga mest är rostiga plåthinkar.

Det har resulterat i att jag gett upp, eftersom båttankar är skitdyra och lastbilstankar ännu dyrare. Jag klickar på annonsen. Det är två st aluminiumtankar för båtbruk. Ser grymt proffsiga ut. Kostar 2500:-. Jag kastar mig på telefonen och ringer. De finns kvar. Säljaren låter lite full, men vi åker dit direkt efter jobbet.

Väl framme möts vi av en förfriskad herre som säger nåt i stil med “ja måste ju få bort dom där från gräsmattan”. Jahaja tänker jag och är mest angelägen om att kolla att de är hela och inte fulla med gröt och jord och annat dumt utan att vilja fördjupa mig i hur de hamnade på gräsmattan från början. Han mumlar nåt om att det var nån betalning för nåt jobb som han inte fick betalt för. Allt ser bra ut. Vi lastar på dem på taket på ett ytterst regelvidrigt sätt efter att ha betalat snabbt och kontant.

Väl ute på landet demonteras gamla slangar och rengörs tankarna lite. Det är fullständig jackpot. Marintankar som är fabriksbyggda och har skvalpskott och kan försörja två motorer med bränsle samtidigt. Samt tankmätare och gott om extra anslutningar. Bilder nedan. Bästa avslutningen på säsongen som jag kan komma på i alla fall, en av orsakerna till att jag inte rev och fixade hålet i sidan på båten var ju just att jag måste ha nya tankar att sätta in då. Så nu vet vi vad nästa säsong kommer börja med!

Ja, säsongen går mot sitt slut och det känns som det varit en banbrytande sådan. De 3-4 första metrarna av skrovet är klart, inklusive det stora hålet i botten och skarvningen av kölstocken. Motsvarande del av däcket är också rivet, teaken är bortplockad list för list, och sedan är underliggande plywood bortplockad.

Det var lite spännande att se vad som behövde fixas under däcket, jag visste ju att tvärreglarna är minst sagt bristfälligt lagade från insidan och måste bytas, och döm om min förvåning när det var just så enkelt! Allt annat under däcket såg ut som nytt, så det blir inpassning av nya reglar och sedan lägger man bara på ny plywood som locket på en prinsesstårta. Inte mycket att bråka om, men måste vänta till nästa säsong, det är verkligen för kallt att limma så stora ytor nu. Bild ett visar skrovet under plastningsarbetet, ljust är oplastad glasfiber och mörkare är med epoxi. Den andra bilden visar hur båten ser ut utan fördäck.

 

 

Suddigt, jag vet, men det är så det blir när man balanserar på en fot.

Jag minns fortfarande hur jag tittade med tvivel i blicken på den knäckta kölen när vi lyfte båten första gången. Jag tänkte att det här blir nog inte så bra, men skrattade bara lite nervöst och sa till mig självt att det löser sig nog på något sätt.

I helgen blev då slutligen den nya kölen helt klar och är klar för plastning. En mycket märklig känsla faktiskt, och jag har flera gånger varit tvungen att gå och titta på den för att inse att det faktiskt är på riktigt. De svåraste tre metrarna av båten är fixade. Klara. Mycket märkligt.

 

 

 

Jag tänkte ju egentligen gå vidare med nästa större skada som är det stora hålet jag tagit upp på ena sidan av båten, men jag har bestämt mig för att det är mycket häftigare att plasta klart de första tre metrarna av botten så att de är helt klara. På det sättet känns det ju som att man kan säga att en tolftedel av båten är färdig.

Men hur gick det då med transporten av epoxin från Finland? Jo, jag Emil och Dan mönstrade på en mulen eftermiddag för att åka till lejonets land. Nu var det ju inte fullt så enkelt, för båda herrarna hade tydligen festat dagen innan och när Emil inte svarade i telefon en timme innan avgång var det dags att bli lite orolig. Jag dirigerade dit Dan i taxi för handgriplig hämtning medan jag själv stod på från landet för att hinna in i tid.

Jag möter en nyvaken Emil och Dan på terminalen, och just när vi ska hämta ut biljetterna upptäcker Emil att han i brådskan inte fått med sig någon legitimation. Damen i kassan intygade dock att hon “inte hörde” det och gav oss biljetterna. Jag frågade lite oroligt om det inte kunde bli problem att kliva på båten i Finland utan leg, men hon sa att det nog är lungt.

Vad som utspelade sig efter ombordstigning fram tills väckning dagen efter är lite dunkelt, men av båten kom vi i alla fall och gick till kontoret via McDonalds. Jani var bussig och serverade stora koppar kaffe medan vi planerade lastningen. Vi beställde till slut en taxi och hivade in allt för återfärd till båten.

Väl framme på terminalen skulle vi lasta ombord allt. Härdaren är ju frätande så den gömde vi i en gigantisk hockeybag som Dan skulle ta ombord. Den ena 35kg-dunken med epoxi tog vi på en ölpirra, men eftersom vi bara hade en så fick Emil stå kvar och vänta medan vi gick ombord.

Jag gick sedan tillbaka för att hämta Emil och den sista dunken, lastar den på pirran och går med Emil mot biljettkontrollen. Tyvärr så blev det ju så att eftersom jag nyss hade gått på och sedan gått av igen så triggade ju varningsklockorna hos Viking-personalen. De trodde antagligen att jag smugglade ombord flera personer på samma biljett eller något liknande, så de stoppade oss såklart och frågade efter… gissa vad… legitimation! Jag visade snabbt min, men Emil hade ju ingen och fick det muntra beskedet att man inte får åka båt då. Han hotade även med att ringa hamnkaptenen om det var några frågor kring det.

Jag ville absolut inte träffa hamnkaptenen och förklara varför jag drar ombord 30 liter giftig plast, så jag smet ifrån och skulle lasta av i hytten för att återkomma och hjälpa Emil med situationen. Döm om min förvåning när han kliver in i hytten någon minut efter jag kommit dit, förklaringen är dock mycket enkel, han lyckade övertyga vakten att ett konsumkort minsann är lika bra som leg.

Slutligen har alltså epoxin hittat hem till båten, bildbevis nedan!

Epoxi från Kina var ju en bra idé på pappret, men med en skyhög fraktkostnad, osäker tullkostnad och framförallt mycket svävande leveranstider så beslutade jag mig för att hitta något annat. Hade hört ryktas om att det tillverkas nån slags epoxi i skogen utanför Tammerfors i Finland och beslutade att Googla reda på den.

Efter mycket missar hittade jag till slut Arsalins helt finska hemsida som antagligen säljer epoxi. Det är lite svårt att säga eftersom jag var tvungen att surfa den med Google Translate. Google Translate är inte särskilt bra på finska så det mesta blir nonsens, men jag snappade upp något om laminering epoxi och 30 liter.

Priset skulle landa på samma som den kinesiska och det var ju mycket lovande. Jag mailade för att få lite specar. Inget svar. Jag ringde min finska kollega Jani för att be honom ringa dit och fråga, och de hade ju mycket riktigt fått mailet, men hade ingen på kontoret som kunde prata “London”. Till slut beställde jag ändå genom webshoppen assisterad av Jani, och skulle få den fraktad till Helsingforskontoret.

Den mystiska finska epoxin har nu hittat till vårt kontor i Helsingfors. Bildbevis nedan! Nu ska jag bara åka på kryssning och ta med över 100kg epoxi på ölpirra. Blir spännande!

När jag satte tigersågen i kölen förra året kändes det inte helt säkert att det någonsin skulle gå att fixa en ny köl. Det lät inte som en rimlig idé att byta ut en av de mest fundamentala bärande delarna i en så stor båt med utan någon egentlig erfarenhet eller kunskap. Det mesta var frågetecken, materialval, skarvtekniker, hur man gör rent praktiskt, etc.

Det började ju bra denna säsong med att jag faktiskt fick dit den nya kölplankan. Det var en fin tanke att köpa en massiv planka i ek, tills jag fick reda på att det är jättesvårt att epoxilimma just ek. Jag valde att ändå gå på det spåret eftersom jag kommer fixera allt med rejäla mekaniska förband ändå, så det är inte helt beroende av limmet.

Sedan var det ju det luriga med att få en bra vinklad distans på plats på undersidan. Med lite kreativ vinkelsågning på sågbordet så gick även detta bra.

Det näst sista frågetecknet var då hur man får den nya bordläggningen i plywood att sitta dikt an mot skarvbitarna utan att använda tvingar. Det löstes med hjälp av domkraft och en bror. på bästa sätt. På bilden ses färdigt resultat av denna fas. Inpassningen av biten blev som synes näst intill perfekt.

Därefter skulle den nya bordläggningen böjas upp och fästas mot den nya kölen, något som är en extra intressant manöver eftersom bordläggningen kroknat betänkligt efter flera år knäckt köl och nu hänger c:a 10 centimeter lägre än kölen.

Dessutom så var ju infästningen mot kölen tvungen att göras med tjockt fyllande spackel, vilket också var något helt otestat för min del. Vi kom fram till att vi nog kan få fast tvingar och bända upp hela botten av båten med mot kölen, och hoppas på att den nyligen gjorda skarven av bordläggningen skulle hålla för det trycket…..

…men se det gjorde den! Det blev till och med en finfin hålkäl mellan bordläggningen och kölen på insidan! Sluthärdning en vecka, sen blir det andra halvan och på med mekaniska genomgående förband. Räknar med att kunna visa bilder på en HEL botten nästa vecka.

Efter det ska vi riva hela ena sidan av skrovet! Betydligt enklare jobb där man förhoppningsvis kan byta ut flera kvadratmeter plywood åt gången!

Äntligen börjar materialinköpen falla på plats! Plywood som länge har varit en akilleshäl att hitta i rätt format är nu funnet hos Sigvard Spångberg i Bandhagen (1500×3000) till riktigt bra pris. Vävd glasfibermatta från Chengdu Chang Yuan Shun Co.,Ltd i Szechuan, och slutligen lamineringsepoxi för marint bruk från KS Bond i Kina.

Visar sig också att Carbix.se har bra priser på väv, så där kan man kompletteringshandla vid behov.

Det ger en lamineringskostnad på under 70:-/m2 per lager, och det är inte illa med tanke på att med samma produkter köpta i Sverige skulle jag hamna på säkert det tredubbla.

Fortsättning följer!

Hade tänkt beställa några sjok plywood från bygghemma.se, men var inte helt övertygad om att deras sortiment är vad jag letar efter. Problemet är att båtens sidor är 140cm höga och nästan all plywood är 122cm hög. Eftersom det är dyrt som as med plywood vill man helst inte ha någon meter spill per skiva, och det är inte heller så lyckat med bara 122cm breda skivor.

Efter mycket efterforskande hittar jag plywood i formatet 250x150cm, men bara i träslaget Gaboon. Det är ett helt värdelöst träslag eftersom det inte har någon bra hållfasthet och heller inte bra rötbeständighet. Dessutom är det dyrt jämfört med bättre träslag.

Någon som vet var man kan köpa furuplywood (minst BB/X-kvalitet WBP-limmad) i minst 240x140cm format?

Som alla vet ska man på midsommar i Sverige åka ut på landet tillsammans med släkt och liknande, äta och dricka gott, särskilt rå fisk i syra, rå fisk som legat i kylskåpet några dagar, och rökskadad rå fisk. Addera gärna lite potatisgratäng (med rå fisk i) och en hink med vin utspätt med sockerdricka så är succén total.

Till detta ska man också traditionellt dricka nubbe, men jag valde istället att sniffa lim. Känns mycket mer modernt och spännande. Dagen hade ju till slut kommit att limma dit den nya kölen, och det hela började väl inte på det bästa sättet direkt. Jag skulle ta fram den nya kölplankan, men kunde inte hitta den någonstans.

Ivrigt påhejad av släktingar som glatt påpekade att det nog är inbrottstjuvarna (se föregående inlägg) som tagit den letade vi igenom hela gården efter den. Utan resultat. Eftersom den var höjdpunkten i min finsnickarkarriär blev jag mer och mer frustrerad och dessutom köpte jag inte alls att inbrottstjuvar som ratat nästan alla mina verktyg och maskiner skulle ha letat reda på och tagit en random ekplanka bland ett ton annat virke.

Timmar senare så gav jag upp och tog fram en furuplanka och tänkte börja om från början igen. Jag blev så trött av bara tanken på det, så jag gav mig in och letade i huset igen. I ett ögonblick av tillfällig sinnesförvirring bestämde jag mig för att kolla på alla orimliga ställen också lade jag mig på golvet och kollade under alla sängar, och ser man på: Under mina föräldrars säng ligger en kölplanka i ek. Ingen vet egentligen hur den kom dit….

Limning av kölplanka gick alldeles utmärkt, strax följt av limning av överliggande förstärkning för att sedan i stridens hetta även såga till den trekantiga anliggningsdistansen för bordläggningen och inte minst själva den nya bordläggningen! Allt på plats och limmat förutom de två skivorna i bordläggningen som ska böjas till lite med hjälp av tid och lättklinker.

Till råga på allt testade jag att lägga på ett lager lamineringsepoxy på de slipade ytorna på båten, och det ser mycket lovande ut. Plywooden suger åt sig duktigt och jag har svårt att se hur vatten och fukt någonsin igen ska kunna angripa båten om jag gör så på hela ytan.

Nu känns det som säsongen är igång!

Första besöket hos båten är avklarat. Miraklet var ett faktum och hela båthuset stod kvar som jag lämnade det. Förutom några öglor som hade gått sönder var allt helt intakt.

Detta utgör en milstolpe i projektets historia, eftersom jag nu inte kan leka med båthuset halva säsongen, utan istället måste göra nåt med båten. Förhoppningsvis kan kölen bli klar ganska snart, då är det dags att plocka ut tankar och börja fixa hålet i sidan.

Tyvärr hade någon roat sig med att göra inbrott i ladan (avdelningen aldrig får man vara riktigt glad) och snott min nya borrmaskin, men i övrigt verkar allt vara kvar.

Nu kör vi!