Johan's blog

Efter att ha lugnat mina kollegor under gårdagkvällen och övertygat dem om att jag har en plan om hur vi ska komma undan saudisk polis som just gripit våra indiska kollegor vaknade jag till en ny dag. Nu var det ju inte längre någon diskussion vilken dag som var den sista i Saudi, eftersom ingen av oss tänkte vänta på att bli arresterade.

I bästa agentstil hade jag planerat en flykt från hotellet (helst med utcheckning, jag hade ingen lust med FLER förseelser att bli efterlyst för). Jag ringde mina kollegor och sa åt dem att stanna på rummet. Själv åkte jag ned med en liten sidohiss till den receptionsdisken som inte syns från lobbyn och checkade diskret ut oss alla tre. Jag bad samtidigt receptionen om att ringa en taxi till bakre ingången på hotellet.

Jag ringde sedan till mina kollegor och sa åt dem att diskret och försiktigt ta sig till bakre ingången av hotellet och möta mig där. Jag spanade efter poliser eller vakter och när kollegorna kom ned så kastade vi oss in i den väntande taxin och drog iväg till kontoret. Jag räknade kallt med att inte polisen hade koll på var vi jobbade så det kändes ganska lungt.

Det var ganska förvånade miner på kontoret när vi ramlade in med fullt bagage. Innan vi hade hunnit förklara läget ringde min kollega indiern för att be om ursäkt att han var sen in till kontoret. Han var förtvivlad för detta och ursäktade sig med att han suttit i häkte hela natten och förhörts. Han betonade att han inte hade avslöjat något om vilka vi var, trots att han stundtals blivit hotad med yxa av förhörsledaren. För en liten stund sedan hade han blivit släppt.

Trots att det kanske vore en upplevelse utöver det vanliga beslutade jag mig för att vi inte skulle lämna kontoret under dagen, och jag bad den stackars indiern åka hem och ta ledigt resten av dagen.

Efter en dag lång som ett år (flygen till Europa går bara sent på natten) tog vi en taxi, lätt nervösa för att bli stoppade i tullen. Vi passerade tullen problemfritt och firade i loungen innan flighten skulle gå. Slutligen var det bara att säga adjö till Riyadh för gott genom att ombord göra standarddrinkbeställningen för slitna nerver: En av varje.

Efter en halv natt i Istanbul (Vi kunde inte åka den ordinarie vägen eftersom vi hade fått skaffa nya biljetter) så var vi snart hemma igen. Min mellanösternkarriär var därmed över för denna gång.

Ännu en dag på kontoret, och framförallt den sista! Trodde jag när jag vaknade i morse…..

Efter en dag full av haverier vi inte ska gå in närmare på blir jag tvungen att i samråd med min chef ta beslutet att vi skjuter upp hemresan och stannar kvar. Eftersom det mesta här är belagt med nåt straff som inbegriper avlägsnande av kroppsdelar (nej, man får inte välja vilken) så sa jag inte högt vad jag tänkte just då.

Vår indiske kollega hade i alla fall arrangerat hemtransport till hotellet (oj, jag kallar faktiskt ett hotell i Riyadh för HEM….) med hjälp av sin pakistanske chaufför. Han kom i utlovad tid, och vi blev tjusigt avsläppta utanför hotellet.

En halvtimme senare var i full färd med att äta hamburgare och andra lokala specialiteter i food courten på hotellet, då plötsligt vår indiske kollega ringer mig på mobilen.

Han förklarar att han har ett litet problem. Han är kvar utanför hotellet. När jag frågar varför förklarar han att hans chaufför just har blivit arresterad. Jag frågar varför. Det visar sig att det beror på att en av svenskarna i mitt team (inga namn) för tre dagar sedan tog ett foto på hotellet, vilket säkerhetsvakterna hade lagt på minnet. Han hade blivit arresterad misstänkt för att vara i maskopi med västerlänningarna som fotograferat olovligt.

Jag ber vår vän indiern komma in på hotellet så vi kan diskutera hur vi kan lösa detta problem, och han säger att han kommer. Det gjorde han nu aldrig, utan han försvann spårlöst. Inget svar på telefon, men vi bestämmer oss för att vänta på honom en timme.

När han inte dyker upp bestämmer jag att det inte finns något vi kan göra för tillfället, så det blir till att gå upp på rummet. Nu är jag precis klar med strategin vi måste ha imorgon för att inte bli arresterade. Återstår att se om den fungerar.

Om det inte dyker upp något mer på den här blogen framöver så går jag att nå på +1-800-SAUDIPRISON.

Mr C, nu terroriststämplad BÅDE i USA och Saudi 🙂

Ahhhh… äntligen fredag. Dvs eftersom fredag här är söndag så betyder det att vi kan jobba lite ostört, vilket ju är klart uppskattat.

I morse upptäckte vi hur exotiskt det här landet kan vara ibland. I den stora shoppinggallerian på hotellet såg vi att de hade flaggat upp för Sweden exhibition. På plats var naturligtvis Volvo, IKEA, Orrefors, Kinnarps mfl. Plötsligt kändes Skärholmen centrum mer exotiskt än Riyadh. Tänk vad lite vapenaffärer kan få snurr på exporten.

Tips till de svenska utställarna: Häng inte upp stora affischer med röda skalbaggar och antyd att vi äter sånt i Sverige. Kräftskivor är ganska okända här. “Köp en Volvo och få ett par hinkar asätande insekter på köpet” är ingen bra slogan. Utanför Sverige.

På kontoret var allt som jag misstänkte. Helt tomt. Framåt lunch så bestämde jag att vi skulle fira med utkörd pan-pizza. Eftersom Pizza Hut hade stängt fick jag ringa en lokal arabisk pizzeria. Det gick till så här:

J: “Hi, I would like to order some pizza for delivery”
A: “What is the house?”
J: “Al-Argath Building, 7th floor”
A: “What is number?”
J: “What number?”
A: “What is number?”
J: “My phone number is 982349838”
A: “No, that is phone number. What is number”
J: “What number do you want?”
A: “OK. What pizza.”
J: “3 large pan pizzas, and something to drink”
A: “OK. Give driver call, and we will come.”
J: “Ehhh. OK.”

Så småningom kom pizzan utan att jag ringde nån driver och det blev så dyrt så jag fick två ryggsäckar som bonus, troligen för att vi var deras största kund hittills. Trevligt.

På kvällen har vår kära kollega från Indien lovat att ta ut oss till en typisk marknad. Han hade rätt, den var väldigt typisk. Precis som Coop Forum i Bromma fast lite dyrare. Jag hittade till slut i alla fall ett par sandaler av saudisk typ som jag letat efter tidigare utan att hitta. Perfekt, äntligen är min Saudi-klädsel helt komplett.

Det börjar bli svårt att blogga nu, för nu har jag varit här så mycket så det börjar kännas som vardag! Men en till blog ska jag nog kunna åstadkomma innan det är dags att åka hem för denna gång.

Mr.C who just ordered a Saudi Pizza with neither bresaola nor ruccola. 🙂

Dagen därpå har vi bestämt klockan 9 med Aziz. Jag vet ju att han inte kommer vara där i tid, så vi dyker upp vid 9:30. Han är mycket riktigt inte där, så vi sätter igång och pysslar lite med systemet. (Mina tekniker pysslar, jag surfar och chattar lite med folk.)

För att göra en lång historia kort, Aziz dyker upp klockan 16:30 och säger att han är ledsen att han är lite sen. Jag biter nästan av mig tungan när jag säger att det är OK. Vi fixar lite grejer och bestämmer oss för att gå tidigt idag. Aziz ser förvånad ut när vi lämnar kontoret.

Vi åker med våra indiska kollegor till en stormarknad där jag slutligen hittar ett par sandaler som passar till min Saudi-outfit. Skönt. Imorgon är det söndag här, så vi får i alla fall jobba garanterat ostört….

Mr C signing off for the day

Tillbaka i Saudi igen efter en låååång flygresa med två byten checkar vi in i vårt kära Mordortorn igen. Med mig har jag två kollegor från företaget, Anders och Björn.

Vi är tillbaka för att avsluta projektet och få ett slutligt godkännande av kunden. Det är alltså meningen att detta skall vara sista gången jag åker hit!

Är på topphumör när vi landar, men det ska snart lösa sig.

På morgonen ringer jag glatt Aziz för att kolla att vi kan sätta igång som planerat. Han säger att han är på kontoret, så vi åker dit genast i en taxi. Allt går väldigt smidigt. Mycket oroväckande.

Väl på kontoret har jag ett litet möte med Aziz där han förklarar att Ahmed inte är här just nu. Inte heller Omar som skall signera slutacceptans. Faktum är att ingen av de som krävs för att avsluta projektet är på plats.

Jag tar ett djupt andetag och frågar snällt varför ingen är här när vi hade verifierat att alla var på plats varje dag de senaste två veckorna? Han mumlar nåt om resor och jag bestämmer mig för att ringa min chef.

Min chef konfirmerar att han också pratat med dem och fått samma besked. Han meddelar att vi skjuter upp slutacceptansen till den 21:a december….. Kul……

Vi bestämmer oss för att göra de justeringar vi kan under denna vecka ändå, och jag sätter mina killar i arbete samtidigt som jag sätter mig och funderar ut gruvliga hämnder för att hela min julmånad just blev lite omplanerad.

Blir inte gladare när mina tekniker glatt utbrister: “Titta här, den här databasen är ju helt korrupt”, och “Vad är det här för nåt, det kan ju aldrig ha funkat förut” och liknande glada tillrop. Jag andas djupt igen.

Klockan 15:30 ska vi ha ett möte med Aziz och nån kille. Jag förlägger lunchen till 15:20 så vi kommer in på kontoret vid 16:40 och Aziz är mycket upprörd över att vi inte var där i tid. Jag säger: “I’m SOOOOOOO sorry, Aziz, we got stuck in the traffic.” 1-1.

Dag 1 avlöper trots allt ganska smärtfritt, och jag bestämmer mig av nån anledning i slutet av dagen för att kolla mitt amerikanska bankkonto för att se om jag har några pengar över där. Det skulle jag ju dock inte gjort då jag plötsligt får meddelandet att mitt konto är avstängt.

Jag ringer kundtjänsten i USA och frågar lite upprört varför de stängt mitt konto? Svaret blir: “You are in Saudi Arabia, sir”. “Yes, I know” svarar jag.
Konversationen fortsätter så här:

KT: “Your account is not accessible from Saudi Arabia”
J: “That’s fine, so I can access it from Sweden”?
KT: “No”
J: “OK, so how can I access it”?
KT: “You can’t, we don’t offer services to this country”
J: “To Sweden”?
KT: “No, to Saudi Arabia”
J: “So how come I can’t access my account from Sweden”?
KT: “Because you are in Saudi Arabia, sir”
J: “So I will be able to access it from Sweden then”?
KT: “No”
J: “So you are freezing my assets due to my visit in Saudi Arabia”
KT “Yes, that is our company policy”
J: “(#¤/&(/&(/&¤(#”/(!”###”
KT: “Sorry sir, please call back another time”

Jag har lagt upp vad jag ska ha för motivering när jag säger upp mitt konto nästa vecka: “I don’t offer services to your country…..”