Denna helg ska alltså allt bli vinterklart. Presenningarna ska läggas på och säkras, lättklinkerblocken bindas fast och slutligen skall allt tömmas. För säkerhets skull har jag lagt upp det hela i MS Project, så jag inte missar nåt.
Nu har ju kvällen på dag ett gått, och de två första aktiviteterna är nästan klara. Dags att lägga på ett kol för att hinna klart imorgon. Under tiden bjuder jag på en bild som visar hur härligt ljust och fint det är klockan halv fem på eftermiddagen i november.
Jag var ju inte ute hos båten i helgen, utan tog den ledigt. Naturligvis var det klass 18-varning för storm, hagel, drivis och härdsmälta just denna helg. Den goda nyheten är att rapporterna säger att båthuset står kvar. De dåliga att presenningarna inte ligger där de skall. Nåja, det blir rättning till nästa helg.
Dagen för lyftet var kommen! Orsaken till lyftet är alltså att när båten ställdes på plats så var plattformarna för kölen höftade, dvs det stod på de ställen där jag trodde att båten behövde stöd. Det visade sig ju inte stämma riktigt, så jag blev tvungen att snabbt kasta ihop en ytterligare plattform medan båten hängde i kranen. Den blev inte så rak, och hamnade inte riktigt på rätt ställe heller.
Därför beslutades att båten skall lyftas med hjälp av domkrafter och sedan skall plattformen rivas och flyttas. Lyftet gjordes utan större incidenter (se videon för försök 1 igår där det gick mindre bra), denna gång med två domkrafter istället för en. Dock uppstod ju problemet att när plattformen var borttagen och båten stod på domkrafter så stod ju den ena domkraften ivägen för den plats plattformen skulle byggas upp på… moment 22 alltså.
Enda rimliga(?) lösningen var alltså att ta bort den ena domkraften och hoppas på att en domkraft skulle orka hålla hela båten själv. Sagt och gjort, efter att ha skapat “fri väg” för att kunna kasta sig bakåt om allt går åt skogen släppte jag försiktigt på den andra domkraften. Det knakade betänkligt i både båt och lättklinker, men det höll. Snabbt bygge av den nya ön och vips så står båten betydligt mer som den ska!
Regn och temperaturfall gjorde att övriga aktiviteter ströks för denna gång.
Tyvärr så stod båthuset kvar när jag kom ut igår. Det gjorde ju att jag inte hade några ursäkter för att inte slipa mer av botten på båten. Lyckligtvis går det ju inte att slipa mer än ett par timmar, så sen blev det lite mer svampplockning.
Ett första försök att lyfta båten med domkraft gjordes också, men det var lite för mörkt, kallt och svajigt för att lyckas. Nytt försök imorgon, går det åt skogen så kommer bilder!
Det här inlägget kommer inte innehålla några foton. Det kommer heller inte innehålla särskilt mycket om vad jag gjorde i helgen. Det beror på att jag har raderat den här helgen ur mitt minne. Det fungerar bara sådär om man tar kort på saker man försöker radera. Det här inlägget skulle ha innehållit en hel del spännande material från när vi skulle lyfta båten och förbereda för kölreparationer. Det skulle också innehålla en del framgångshistorier om slipning och liknande. Det gör det inte.
Istället väljer jag att i detta inlägg dela med mig av en nyvunnen lärdom, en oomkullrunkelig sanning som är lika säker som den är sann:
Nöjet med plockepinn är omvänt proportionerligt mot storleken på pinnarna.
Så, då var det sagt och därmed kan vi alla gå vidare och låtsas att den här helgen inte har funnits.
Döm om min förvåning när jag kommer ut till landet och konstaterar att det ser ut att stå ett båthus på åkern. Det fanns ju visserligen där när jag åkte, men att det skulle ha klarat veckans stormar var lätt över förväntan. Med andra ord kunde jag ägna mig åt att plocka trattkantareller istället för att fixa med båthuset.
Dessutom började jag slipa botten också för att innan vintern kommer förbereda för att lyfta fören en aning så att den inte kroknar helt under vintern. Kölstocken är ju som sagt av en bit in under fören och det gör att det inte går att stödja båten där. Intressant projekt att fixa det.
Slipa botten på båten är något som är extra intressant. Man klär ut sig till Julamannen och sedan står man i en härlig limboställning med armarna uppåt pressandes en kilotung bandslip mot skrovet. Det känns lite som någon form av effektiv tortyrmetod eftersom man på något kul sätt får mjölksyra i hela kroppen samtidigt och då genast måste lägga sig på rygg som en död fisk och andas tungt. Skulle verkligen ha filmat det. Imorgon blir det mer batterilaborerande och tömning av prylar ur båten.
Slutligen är båthuset klart och skyddat mot moderata vindar (no pun intended). Eftersom temperaturen har sjunkit så är det inte mycket man kan göra förutom att slipa och börja plocka ut saker ur båten som inte tål frost. För slipningen krävs en hel del intressanta skydd och därför blev jag tvungen att skaffa ett alter ego: Julamannen!
Jag beslöt också att börja skruva loss teakdäcket för att se hur illa det egentligen är med materialet under. Skruvade teakdäck på en plywoodbåt är ungefär lika begåvat som att bygga en ubåt av brustabletter, eftersom det ofelbart alltid kommer att börja läcka i skruvhålen och rinna in i materialet under däcket. Där är det sedan ingen ventilation så att allt kan ruttna ifred och det kan börja växa ostronskivlningar i båten. Jag vill gärna poängtera att svamparna på bilden ÄR ostronskivling som växte på båten. Det kanske är det enda av något värde som båten kommer generera.
Självklart utfärdades kulingvarning denna vecka, så jag fasar lite för hur det kommer att se ut när jag kommer ut till landet till helgen. Antagligen kommer huset blåsa runt som en zeppelinare, fast förankrad i elkabeln som är dragen från huset, medan båten snabbt vattenfylls genom det läckande teakdäcket. Ser fram emot den synen på fredag kväll. Med ficklampa i beckmörkret.
Avslutningsvis lägger jag in en liten bild på hur båthuset såg ut INNAN stormen så att ni har någon referens till de bilderna som jag kanske måste lägga upp efter nästa helg….. Jag kommer också börja ladda upp lite filmklipp nästa postning.
Eftersom båthuset faktiskt har stått upp sedan det byggdes (med undantag för en mindre kollaps som min bror rättade till) så var jag ganska säker på att det nu var stabilt nog för att klara hösten. Dessutom är ju el dragen nu så att det faktiskt finns både ljus och arbetsel.
Det visar sig som alla vet att så fort man får för sig något sådant så kommer man inom kort bli brutalt motbevisad. Jag hade ju förberett mig väl genom att förankra båthuset i lättklinkerblock (totalvikt 250kg). Det visade sig ju inte vara någon större match när det idag plötsligt började blåsa på ordentligt.
Jag är helt säker på att víndguden helt avsiktligt väntade med stormen tills jag var på plats och blev tvungen att se på och desperat försöka åtgärda problemet. Hade jag INTE varit på landet så hade jag ju bara behövt laga skadorna, men nej, i detta läge utspelar sig istället följande intressanta scen (sammandrag):
Vind blåser på hus. Grundsten börjar glida. Jag springer och håller fast den. En annan grundsten börjar glida. Jag springer till den. Båda grundstenar börjar glida iväg. Bror blir tillkallad. Massor med stöttor byggs i ilfart för att säkra huset. Reglar går av pga för högt tryck. Nya reglar skruvas upp. Tågvirke binds. Kilar slås i marken. Jag är helt övertygad om att det här skulle bli en utmärkt segelbåt. Huset alltså.
Som tur är hade jag faktiskt börjat med att slipa en del på förmiddagen så nu är faktiskt flera kvadrat trärena. Mycket bra. Förbrukarbatterierna är uttagna ur båten och renoverade + satta på laddning nu också. Med lite tur så är de inte helt slut. Imorgon blir det mer slipande om det finns något hus kvar.
Såja! Nu är båthuset byggt. Det tog nästan en hel vecka att göra, men så är det ju över fem meter högt och drygt femtio kvadratmeter stort. Ingenjör Tanner (ja min bror alltså) hade till råga på allt räknat rätt på allt så det var bara att mäta, såga och skruva så gick allt enligt plan.
Båten anlände ju till sin plats tidigare i veckan UTAN MISSÖDEN och står på plats. Se bilden för hur det såg ut innan båthuset byggdes. Jag hade ju byggt de stora segmenten till båthuset och staplat på marken, men idag så fick jag ju chansen att göra det alla troende amishmänniskor alltid drömmer om: Resa en lada. Sagt och gjort, jag hade bara idag på mig att göra detta eftersom det bara var idag som vi var tre personer vilket krävs för att resa lador.
Resultatet (nästan klart) kan ses på sista bilden. Nu står den dessutom med presenning över och det får nog klassas som godkänt.
Planen var att ha båthuset klart denna vecka och det blev ju mot alla odds även det KLART!
Det är sällan man blir glad för det lilla här i livet. Men stora saker däremot! Som till exempel när en till synes dödsdömd idé om att flytta en jättebåt 12 mil på en för liten lastbil till en plats där ingen vet om det går att ställa av den lyckas till punkt och pricka, helt enligt plan och utan missöden (förutom att den sprack lite på mitten vid lyftet förstås, men såna detaljer har jag slutat titta på för länge sen).
Jag orkar inte ens lägga upp en bild som bevis just nu, men tro mig, nu kommer mer bilder dyka upp successivt. Jag har jobbat oavbrutet hela dagen. Jag är rätt mör nu. Återkommer när jag slutat hallucinera på grund av fysiskt arbete..