Author: jtanner

“Vi hade ju i alla fall tur med vädret” är inte ett uttryck som stämmer särskilt väl in med mitt båtprojekt. Första vintersäsongen startade med ett antal stormar som rev båthuset ett flertal gånger, följt av meterhög snö som effektivt knäckte det som var kvar under vintern, för att toppas av lite vårstormar som sopade bort de sista resterna av övertäckning.

Inför den här säsongen är det ju ett bättre båthus, men jag har ju ändå inte varit helt övertygad om att det står pall för vädret. Nu har två rejäla stormar passerat, och rapporterna från landet säger att huset står! Nu skall vi bara se vad som händer när snön kommer…..

Jag fick ett glädjande besked från min bror också, som skickade en länk till en kille som har skaffat ett ÄNNU hopplösare båtprojekt. Detta kan beskådas här: http://stor-erik.com/.

Plötsligt känns mitt projekt som en relativt enkel match….

Efter en lång period av limning i för låg temperatur med hjälp av presenningstält och värmefläktar, där mycket av det som limmats består av mina kläder och andra intressanta objekt, men även skarvarna för den nya kölen, tänkte jag att det ju kanske vore en bra idé att vinterkonservera motorn.

Trots allt är det ju så att motorn har stått orörd sedan jag köpte båten, och verkade vara hyfsat tom på vätskor och annat lämpligt, så jag hade ju vissa omda aningar om att den kanske numera var en 1-tons brevpress. Till saken hör ju också att jag inte har någon manual till varken båten eller motorn, så det skulle ju krävas en hel del gissningar för att fixa allt.

Jag började med att hälla i glykol i för att förhoppningsvis rädda det som räddas kunde av kylsystemet. Det gick i 6 kg glykol och 4 liter vatten. Hur mycket man SKA fylla i är höljt i dunkel. Sedan pumpade jag glatt ut några liter svart tjära ur oljetråget. Det spädde inte på förhoppningarna något vidare, men jag hällde i några liter färsk olja i påfyllningshålet för detta. Förhoppningsvis var nu motorn i alla fall någorlunda korrekt påfylld.

De överlevande batterierna som bestod av ett förbrukarbatteri och ett startbatteri kopplades ihop för att i bästa fall leverera 24V till startmotorn. Sedan var det dags. En konstig brytare vid namn “Start” slogs på, tändingsnyckeln vreds om till glödning, och sedan hände det…..

Total seger! Den går ju som en klocka! Bra avslutning på en ganska kort säsong.

Tanken var ju att denna säsong hinna slipa botten, men skiftades istället om till att kapa upp ett meterstort hål i kölen. Med facit i hand var det nog rätt prioritering eftersom det var “make or break” för projektet. Nu ser det ju ut att gå vägen, och det betyder att det under nästa säsong nog inte bär sig bättre än att båten faktiskt skulle kunna flyta (åtminstone teoretiskt…)

Typiskt nog hade det bara blivit marginellt torrare i kölen, nu 32%, och det borgade för att det inte skulle bli någon limning alls denna helg. Istället började jag meed att sätta upp lite ny belysning inför hösten och vintern i form av en rejäl lysrörsarmatur.

När det gäller eldragning så är det ju enormt viktigt att man tänker rätt så att man verkligen inte har någon ström inkopplad på ledningarna, och att det inte finns någon risk för att den blir inkopplad medan man jobbar. Därför tänkte jag ju direkt att jag inte borde bryta strömmen på verandan på sommarstugan där den är inkopplad, eftersom någon då skulle kunna koppla in den medan jag jobbar (Fail 1). Istället släckte jag belysningen med strömbrytaren (Fail 2). Då skulle jag ju se om någon kom in och skulle kunna hindra denna från att slå på elen. Sagt och gjort, av med strömbrytaren och upp på stege i taket för att klippa belysningskabeln (EPIC fail).

En vacker svetsbåge senare konstaterade jag att jag måste ha tänkt fel någonstans. Samtidigt kommer min bror springande och undrar vad jag skjuter med luftgevär inne i båthuset och varför det inte finns någon el i stora delar av sommarstugan.

Efter en stunds funderingar konstaterar jag att jag bara använde enpolig brytning på lampströmbrytaren, och eftersom jag gjort en korrekt installation med jord, så finns det ju faktiskt två poler som kan kortsluta mot varandra (den obrutna polen och jord). Tur det i och för sig, annars hade det varit kortslutning mellan den obrutna polen och mig.

Med lite felsökning i elstolpen och korrekt urkoppling av all el kunde jag ändå med livet i behåll avsluta installationen.

Efter denna mycket proffsiga installation började jag ju funder på vad jag skulle göra istället för att laga kölen, och min bror kom med idén att riva ut lite av förruffen. Sagt och gjort, jag tog en hammare och en skruvdragare och började gå lös på inredningen i förruffen. Det var ganska snabbt gjort att slita ut allt, och då hittade jag äntligen också myrstacken som jag länge funderat över var den är (bakom en fanerskiva som var limmad på insidan av skrovet)..

Strax efter detta var klart testade min bror hållfastheten på golvreglarna genom att stå på dem, vilket genast påvisade att de inte alls var i skick för detta. Eftersom jag ändå var i farten så slet jag följdaktligen ut alla golvreglar också.

Nu följde arbetet med att bygga nya golvreglar, och då kom ju gamla båthusets virke väl till pass igen. Några timmar senare hade jag sågat upp allt rivningsvirke från förruffen till ved, och nya golvreglar. Det verkar alltså bli så att båten till stor del kommer att bli en majbrasa, med tanke på allt virke jag sliter ur den.

I samband med rivningen upptäckte jag också en annan liten lustig sak, nämligen att förre ägaren har “gömt” länspumpar överallt på konstiga ställen i båten, förutom de tre jag redan plockat ur hittade jag två till på märkliga ställen under golvet. Kanske är en idé att laga hålen istället för att addera fler pumpar…..

Som alla som följer bloggen vet har båten legat på land i över ett år. Den har varit skyddad från vatten hela tiden. Hur kan då fortfarande kölstocken hålla en imponerande fuktnivå på 39%? Har den skåpsupit? Det var ju inte vad jag hade räknat med, där gick hela limplanen i stöpet för denna helg. Blir till att hitta på nåt sätt att snabbtorka kölen utan att den går helt åt skogen. BRB.

Jag hade ju tänkt att fräsa mycket tjusiga spår i kölen för att förbereda skarven, men det verkade så svårt så jag sågade lite på måfå istället så att det nu är rena fina skarvar. Dessutom fanns det inte så mycket tid eftersom jag fick celebert besök från Jonas med familj (alla sju faktiskt), så lördagen gick mer åt till det. På söndagen kom inspirationen dock tillbaka lite, och jag provade epoxilimmet för första gången. Testade att limma ett spant som lossat från botten, limmet var helt fantastiskt att jobba med så vi får se när det har härdat hur det verkar hålla.

Det regnade såklart hela söndagen men det var kul att se att båthuset håller helt tätt och en behaglig temperatur.

Mer inköp till helgen:

Elhyvel Biltema 17043 (den är riktigt bra, inte alls som vanliga lågbudgetgrejer!)
TFS A4 från Sifverts 4×30 100-pack (oj, det var inte billigt)

Då var dagen kommen. Dagen då det är dags att sluta med finjusteringar och ta fram storsläggan (eller, ja, tigersågen I alla fall). Kölen skulle friläggas och den knäckta biten tas bort.

Det börjar med att jag måste ta bort en av de bärande öarna som båten står på. Det har ju gjorts tidigare, men den här gången är det inte tillfälligt, utan nu skulle den ersättas med sidostöttor. Efter att ha gjort en mycket ingående hållfasthetsberäkning (= “Tror du de här överblivna bitarna kan hålla båten uppe om man spikar ihop dem?” –“Kanske”?” –“Bra då kör vi på det.”) lyftes fören än en gång med domkrafter, en av de bärande öarna av lättklinkerblock togs bort och nya stöttor (= spillbitar från gamla båthuset) sattes längs sidan. Döm om min förvåning när allt inte rasade när jag ställde ned den igen.

Istället kunde jag roa mig med att gå lös på kölen med tigersåg och jag slutade inte förrän jag hade åstadkommit ett nytt kvadatmeter stort hål I botten, den här gången med kapad köl. Det här var ju lite “make-or-break”, eftersom en genomrutten köl skulle kunna vara en riktig showstopper, och risken var ju inte helt liten för det heller med tanke på hur “proffsigt” tidigare ägare försökt täta båten på olika ställen.

Efter några minuters sågning kom sanningens ögonblick…. och det såg hur bra ut som helst! Allt material I kölen verkar vara friskt och någorlunda torrt, men naturligtvis lite knäckt på alla möjliga ledder.

Alltså är det nu dags att fasa av skarvarna, införskaffa ekvirke och ny plywood (redan lokaliserat) och sedan öva på den ädla konsten att göra mekaniska limförstärkta förband.

Förarbetet beräknas vara klart denna helg, skarvbitarna helgen efter, och möjligen också limningen.

Inköpslista (ja, jag skriver den här så att jag inte glömmer var jag har lagt den…):

Ekvirke (tack för det Pondus snickeri!)
Plywood 15mm, en skiva (tror att det är 18 i båten och jag mätt fel….)
10mm borr aslång Biltema 19414
Rundstav eller bult, syrafast A4 M10 Biltema 19340
M10 A4 mutter Biltema 19123
Brickor A4 Biltema 19133
Fräsgrejer, behöver åtminstone ett frässtål Hehe, köpte en hel handöverfräs istället.
Slipband 40
Rostfria plåtbitar för skarvbeslag
Aceton Bauhaus is the shit när det gäller aceton. 5l=189:-
Ta med slipmaskin
Diskborstar eller liknande
Penslar (Byggmax)
Panel 20×145 några meter (Byggmax) Den var ju skev och full med kvistar i alla fall….

Dags attt sluta försöka lyfta båten med bromsskivor och använda mer skräddarsydda grejor istället. Inköp av spillbitar från Bromma stål resulterade efter lite sågande och svetsande I följande intressanta konstruktion som på ett säkert sätt hakar i domkraft och båt.

Nu vågar jag lyfta så pass att jag kan ta bort en av öarna som båten står på.

Efter att mest pysslat med båthus, presenningar, ölpauser och idag även städning och sortering av virke tog äntligen “jag ska bara”-sakerna slut, och jag blev tvungen att hålla på med båten. Det är mycket städat och sorterat runt båten, bland annat har allt virke sorterats, rensats från gamla skruv och kapats rent, för att sedan staplas i följande mycket prydliga brädgård.

Sedan tog alltså arbetet med att lyfta och rikta fören vid. Två lyftplattformar byggdes snabbt, och det visade sig efter lite pumpande på domkrafterna att båten trots ruttet trä, hål överallt och elände trots allt är så styv att den lyfter sig hela vägen när man lyfter fören!

Som man kan se på bilden nedan så hänger nu båten på sin nya höjd i fören och aktern, och det gör att mittenstöttorna inte längre har kontakt med båten. Nu räknar jag iskallt med att båtens egen tyngd kommer göra att den sätter sig ned igen mot stöttorna, och eftersom den då är högre i fören så har man rätat ut båten med x antal centimeter. Sedan gör man om manövern så många gånger man känner för tills båten antingen är rak, eller går av. Vore lite kul om den gick av, men jag tror tyvärr den håller.

Nu är flera av länspumparna bortskruvade ur båten och det är klart för att såga upp ett stort hål i botten imorrn om man känner för det. Det var roligare än jag trodde att börja hålla på med båten på allvar, men det är ju ett gott tecken. Min prognos lutar nog ändå åt majbrasa nästa år, men vem vet!

Båtsäsongen har varit igång ett tag, men bloggen har fått vila. En helt ny konstruktion för båthus har ritats, och dessutom är det nästan uppfört igen. Epoxi är beställt, och teorin för kölreparation är snart lika säker som en Volvo.

Båten har ju stått utan hus sedan det försvann i en vårstorm, och båten blev istället presentförpackad för att klara resten av den otäcka vintersäsongen.

Nu är det dags för lite akrobatiska manövrer på sex meters höjd för att åtminstone kunna sätta igång med att förstöra båten istället för huset.

Så var det dags att säga adjö till slavarbete varje helg och istället återgår till normala saker. I alla fall fram till april någon gång. Det har minst sagt varit en intressant period med allt från det något improviserade inköpet till flytt, båthusbygge, renovering, båthusrivning, båthusbygge igen, slipning, mm, mm.

Tyvärr så kom ju hela arbetet igång alldeles för sent, så jag fick ju bara två veckors “semester” med båten, allt annat är gjort på helger. Med det som facit känns det ganska bra att lämna den för vintern. Första metern av båten är så gott som färdigslipad, det finns en idé om hur kölen skall lagas, och det känns som den till slut står ganska bra inpackad för vintern.

Nästa milstolpe är att bli klar med slipningen av skrovet, och det blir klart den 11:e juli 2011 om man får tro projektplanen. Det vore ju inte så dumt, för då kan man ju ta semester i juli och börja byta trä och plasta. Har det väl kommit så långt så är ju faktiskt båten flytande!

Tack till alla som har hjälpt till denna säsong, särskilt min bror (konstruktion, bygge, elritningar och lite till), min far (hämta virke), mormor (upplåter åkermarken), min mor (markservice) och Annie (assistans och filmning).

Nu går bloggen också i vintervila, åter i april! Trevlig vinter.