Efter en lång period av limning i för låg temperatur med hjälp av presenningstält och värmefläktar, där mycket av det som limmats består av mina kläder och andra intressanta objekt, men även skarvarna för den nya kölen, tänkte jag att det ju kanske vore en bra idé att vinterkonservera motorn.
Trots allt är det ju så att motorn har stått orörd sedan jag köpte båten, och verkade vara hyfsat tom på vätskor och annat lämpligt, så jag hade ju vissa omda aningar om att den kanske numera var en 1-tons brevpress. Till saken hör ju också att jag inte har någon manual till varken båten eller motorn, så det skulle ju krävas en hel del gissningar för att fixa allt.
Jag började med att hälla i glykol i för att förhoppningsvis rädda det som räddas kunde av kylsystemet. Det gick i 6 kg glykol och 4 liter vatten. Hur mycket man SKA fylla i är höljt i dunkel. Sedan pumpade jag glatt ut några liter svart tjära ur oljetråget. Det spädde inte på förhoppningarna något vidare, men jag hällde i några liter färsk olja i påfyllningshålet för detta. Förhoppningsvis var nu motorn i alla fall någorlunda korrekt påfylld.
De överlevande batterierna som bestod av ett förbrukarbatteri och ett startbatteri kopplades ihop för att i bästa fall leverera 24V till startmotorn. Sedan var det dags. En konstig brytare vid namn “Start” slogs på, tändingsnyckeln vreds om till glödning, och sedan hände det…..
Total seger! Den går ju som en klocka! Bra avslutning på en ganska kort säsong.
Tanken var ju att denna säsong hinna slipa botten, men skiftades istället om till att kapa upp ett meterstort hål i kölen. Med facit i hand var det nog rätt prioritering eftersom det var “make or break” för projektet. Nu ser det ju ut att gå vägen, och det betyder att det under nästa säsong nog inte bär sig bättre än att båten faktiskt skulle kunna flyta (åtminstone teoretiskt…)