Linolja – plywoodens Ebola

Ja, nu kanske ni undrar om jag har blivit helt tokig, och ska sanningen fram är det inte långt ifrån.

För att backa bandet något håller jag nu på med att ta ut och sätta i nya bränsletankar, och när tankarna ändå är ute så tyckte jag det vore en briljant ide att behandla insidan av botten så att den tål lite spill och är lätt rengöringsbar. Dåligt målad plywood är ju inte så bra på den punkten.

Till min stora bedrövelse konstaterar jag snabbt att även här har förre ägaren roat sig med att dränka plywooden i stora mängder linolja som härdat ordentligt. Ytan är alltså som en fet smutsmagnet som drar till sig allt i sin väg. Som en slags Bermudatriangel för smuts. Dessutom blandar det sig fint med spilld motorolja till en riktig ohelig fernissa.

Hur svårt kan det vara, minns jag att jag tänkte… Det är väl bara att tvätta av den lite med såpa.

Låt mig säga så här: Att få bort härdad linolja med såpa är svårare än att torka upp spilld mjölk med pincett.

Nästa steg blev ju genast T-röd. Kanske löser det oljan lite? Icke. Men aceton då? Det är ju rätt aggressivt? Inte mot linolja.

Hittade så småningom en oljeätande kemikalie på Biltema som är till för att sanera oljespill. Det borde ju bita? En vecka senare kan vi konstatera att detta är resistent linolja som bara skrattar åt mina försök.

Genombrottet blev det varmluftspistol och sickel som tog sig igenom hjälpligt, dvs jag lyckades sanera en yta stor som ett A4-papper på mindre än en timme. Värma, skrapa, värma, skrapa, svära.

För att potentiellt bli klar i någon som helst rimlig tid introducerade jag också en sodabläster för oljan. Det är alltså en bläster som istället för sand har soda. Kan användas på trä utan att förstöra det. Efter att ha varvat blästring, värmning, skrapning och slipning i flera omgångar har jag nu en fungerande metod.

Till slut gav tappade jag sugen och epoxilackade eländet ändå, trots lite feta rester kvar, om det släpper så gör jag om det ett annat år.

Rivning och dieselmonster

Mycket slipning, spackling, plastning och målning har skett sedan sist, och nu har turen äntligen kommit tíll att ta ned en 3x2m stor skiva av skrovet för utbyte. Spänningen var olidlig när skicket på de bakomliggande spanten skulle ses för första gången för att inte tala om slagvägaren (det är alltså regeln som går längs botten i båten, inte någon slags boxningsdomare som bedömer hur hårt man slår).

Efter första bortsågningen av plywood konstaterar man att det inte ser så tokigt ut. Alla spant måste fixas, men ju närmare botten desto friskare är allt trä, och framförallt är slagvägaren helt intakt.

Den primära dieseltanken visade sitt rostiga anlete när allt var borttaget så nästa projekt blev förstås att tömma den.

Hur tömmer man då en dieseltank med flera hundra liter diesel i på enklaste och säkraste sätt? Man behöver följande:

  1. Ett oljefat att tömma dieseln i.
  2. En tigersåg som man kan såga upp ett större hål i tanken med.
  3. En trasig brandsläckare så man kan säga: “jag försökte släcka”
  4. En bror som inte är rädd för att brinna.
  5. En del tur.
20160729_194540-web
Här bor dieseln utan monster nu

Efter att ha prickat av allt på listan fick vi till slut ut dieseln ur tanken och kunde inspektera botten av den. Där bodde ett monster som antagligen bestod av dieselbakterier. Det såg ut som ett månlandskap av slime som låg och myste i botten av tanken och väste lite åt oss när vi lyste på det med ficklampa. Vi kan väl säga så här: bränslefiltret har nog fått jobba lite under provkörningarna av motorn.

Det blir att köpa lite biocider (alltså inte ekologisk cider, utan bakteriedödande medel) och hälla i fatet, jag vill inte odla monstrets barn där.

Nu ska det bli kul att såga ut resten av tanken och montera den nya skinande (nåja) aluminiumtanken som ligger och väntar!

Vraket lever! (…och ser delvis rätt bra ut)

Jag tog tidigare det antagligen kloka beslutet att inte lägga fullt så mycket tid på att blogga om båten som att faktiskt jobba med båten. Ni anar inte hur mycket epoxi man hinner lägga på under samma tid som det tar att skriva ett blogginlägg på mobilt (bred)band från skogen.

Men det blir ju lite tråkigt när man inte får delge världen framstegen och motgångarna så här kommer årets första uppdatering.

Som ni kanske minns hotade Annie att bränna ned båten om båthuset blev förstört en gång till. Därför lade jag ju snabbt ett riktigt korrugerat plasttak och säkrade dessutom huset med armeringsjärn i marken.

En vinter och otaliga stormar senare var segern klar. Båthuset står orubbat.

Jag avslutar denna postning med de senaste bilderna på båten som jag kan titta på om och om igen, det är så vackert när något så trasigt har blivit så fint!

IMG_0004

IMG_0007

Den tysta säsongen

Som ni märkt så har det inte bloggats något om framstegen med båten förra säsongen. Som en cliffhanger lämnades ni utan vetskap om båthuset stod kvar eller inte eller om Annie blivit dömd för mordbrand efter att ha försökt “slutföra renoveringen” med hjälp av molotovcocktails.

Det stod kvar. Äntligen. En säsong som man kan spankulera runt och fundera på i vilken ände man ska fortsätta med båten istället för att förfina till perfektion sina kunskaper inom den uråldriga japanska konsten att bygga båthus som inte klarar vinter.

Som ni kanske minns köpte ju min bror en båt säsongen innan för att “haha, titta man kan köpa en båt för inga pengar som FLYTER om man inte är dum i hela huvet”. Nu tror han ju att han så att säga har gjort en bättre deal än jag. Jag ska ha det i åtanke när jag har hans 7-meters kabinbåt som livflotte på min. Bilden nedan illustrerar lite bättre vad jag menar.

2013-07-29 Min bat ar storre an din bat 002

Nåväl, han har ju rätt i att den flyter, och därför var det dags att ägna sig åt båten. Inte bloggen. Inte ölpaus. Jo, lite ölpaus.

Vis av tidigare säsonger insåg jag att om jag inte ska sluta som ett värre psykfall än nödvändigt är det dags att sluta bygga båten nedifrån och upp och istället göra den framifrån och bakåt. Dels för att det är det tråkigaste någonsin att göra samma moment i elva meter i sträck, men också för att man ju om man tröttnar projektet bara kan kapa båten dit man är klar och spika upp en plywoodskiva så har man en något kortare båt än man tänkt sig.

Ett litet avbräck blev det ju såklart när det visade sig att en blåmesfamilj hade byggt bo i båten. De var lite upprörda när jag kom och störde. Ungen var ganska orädd och visade sig gärna, se bild. Vi kom så småningom överens om att vi inte var överens om syftet med båten och så lämnade vi det så.

IMG_0014

Sagt och gjort, målet blev att göra klart tre meter av båten uppifrån och ned. Jag besparar er detaljerna (de oändliga timmarna slipande, sågande, inpassning, felpassning, laminering, fellaminering, nu-jävlar-ska-det-bli-rätt-om-det-så-är-det-sista-jag-gör-i-livet-laminering, osv),

Det som slutade förra säsongen som ett stort hål istället för fördäck blev sakta men säkert ett nytt. Till slut hade det gått så långt att det till och med var färdigt för slutplastning. Som vanligt är ju säsongen felplanerad så jag bygger när det är varmt (bra temperatur för att härda epoxy), och laminerar och målar när det är kallt (på hösten när allt bara är dagg, kyla, drivis och elände), vilket gör att det blir en kamp mot tiden att hinna klart innan frosten kommer. Men det gick med minsta möjliga marginal och här är resultatet innan slutgrundning:

20140831_171246
20140831_171309

 

2014-09-26 Dacket efter sista plastning 001
2014-09-26 Dacket efter sista plastning 002

Av någon anledning glömde jag fotografera resultatet efter allt grundades vitt, men jag kan säga att det ser chockerande ut. Det ser nämligen ut som om det vore en riktig båt. I tre meter i alla fall.

Slutligen gjordes de sista säkringsåtgärderna av båthuset inför vintern, bara för att det stod förra vintern lämnar det inga garantier för nästa. Nu är det lagt riktigt korrugerat plasttak på hela huset, grunden är uppstagad med armeringsjärn 1,5 meter ner i marken och båten är inlindad i presenningar ifall båthuset ändå skulle försvinna på något sätt.

Nästa säsong kanske jag bloggar lite under resans gång, men nu är i alla fall 2014 avrapporterat.

Saker man inte har råkat ut för … än

Ja, målet för försäsongen (den utan semester där man bara pysslar på helger) var ju att bygga upp båthus version innan semestern, så att man slipper hålla på med denna golgatavandring under sin semester och istället kan spankulera runt och smida storslagna planer för självaste båten medan man står där i båthuset.

Annie har ju vid flera tillfällen sagt efter förra säsongen att om båthuset rasar igen så lägger vi ned skiten, för ingen orkar ju bygga upp allt en tredje gång. Hon känner tydligen inte mig så väl….

För att lätta upp stämningen så tänkte jag räkna upp lite saker som INTE har hänt än (men väl har potential att hända om det vill sig illa):

1. Båthuset har INTE rasat och förstört något som inte ändå skulle fixas på båten

2. De omfattande vattenläckagen och curlingbanan i båten har inte förstört den nybyggda kölen

3. Lecablocken som båten står på har inte sjunkit ned i leran och båten vält. Inte heller sidostöttorna har gått av.

4. Myrorna har inte kommit tillbaka.

5. Det har inte regnat nästan någonting medan jag har byggt upp båthuset igen.

6. En armé av skogslevande gnomer vars primära näringskälla är gammal plywood har inte ätit upp båten.

IMG_0151

Båthus version 3 tar form

Det här med jättestora presenningshus på Upplandsslätten är ju med facit i hand en ganska dålig idé. Vintern verkar anpassa sig efter båthuset på så sätt att om man fixar det som var orsaken till att det rasade förra gången så hittar vintern på ett nytt sätt att anfalla ungefär som om det satt nån jävel och orkestrerade vädret utifrån den svagaste punkten på båthuset. Just detta år råkade det vara flera ton snö som först gjort om taket till en hängmatta och sedan fyllt på tills allt knäckts som tändstickor.

2013-02-10%252015.18.46

Jag tar detta personligt nu och har därför gjort en ny konstruktion med 70% mer bärkraft än tidigare. Dessutom med ett opatenterat läktsystem på taket som ska garantera att snön inte kan samlas på ett och samma ställe och tynga ned taket lokalt. Antagligen kommer det innebära att den där jäveln som styr vädret kommer försöka med snö, men sedan inse att det inte funkar längre, och då gå över till cykloner, meteoriter och/eller jordbävningar.

IMG_0093IMG_0138

Det ser i alla fall ut som om jag har lite tur med vädret. Bygget fortskrider långsamt, men bortsett från en liten episod av stormar där min far försökte rädda presenningarna över båten och skar sönder handen så har faktiskt de temporära övertäckningarna räckt, och nästa helg kommer version 3 stå klart i all sin blåa prakt(?).

I skrivande stund är hela bygget klart förutom de avslutande presenningarna, och semestern kanske kan ägnas åt att bygga på båten istället för på huset.

För övrigt så kommer båten snart få en kompis. Min bror har uppenbarligen inte lärt sig någonting av mina äventyr och köpt en tio år äldre båt som med största sannolikhet kommer ställas upp intill. Vilken tur att jag redan har fixat alla verktyg och utrustning han kommer behöva när det visar sig att projektet blev lite större än han tänkt sig….

892758_10152050381288219_1914811501_o

Säsongen inleder med skadeproblem!

Ännu en vinter har passerat, denna gång inte helt obemärkt. Vid förra vinterinspektionen visade det sig att båthuset hade kollapsat över båten pga massivt snötryck. Det resulterade i tre saker. 1. Båthuset blev förstört. 2. Båthuset landade på styrkabinen som numera inte finns mer. 3. Vatten läckte in i fören som glatt förvandlades till en skridskobana med några ton is. Bilder finns, men jag tänker inte lägga upp dem, eftersom de inte gör mig gladare.

Nåväl, allt tätades upp provisoriskt, isen dränerades ur båten och det ser faktiskt ganska bra ut efter det. Dags att bygga båthus version 3, nu med fler sektioner för att klara trycket.

Det skulle snabbt visa sig att saker inte skulle gå fullt så smärtfritt som vanligt (pun intended). Det började redan hemma i stan nere i källarförrådet när jag i en freak accident lyckades med en klassiker, ni vet som när man trampar på en kratta så att man får den i huvudet? Byt ut kratta mot träpall och huvud mot skenben så var det exakt vad som hände. Resultatet blev kraftig smärta i benet och ymnigt blödande.

Väl ute på landet började demonteringen av båthuset. Började bra, men snart missade jag en avbruten skruv i en bräda som glatt snittade upp några centimeter av vänsterarmen. Jaja, jag har ju i alla fall en arm och ett ben kvar.

På natten hände något betydligt mer bisarrt. Jag vaknar skrikande av att någon (oklart om det var sambo eller barn) petar in ett finger i ögat på mig. Efter att ha sprungit runt med handen för ögat och skrikit högt i en halvtimme lyckades jag somna bara för att vakna med mycket otrevliga smärtor i ögat och suddigt seende. Nåja, jag har ju ett öga till.

Enögd, enarmad och enbent vägrade jag ge upp och trots sviktande humör fortsatte jag bygget. Strax efter att jag skurit mig i tummen hittade jag en avbruten skruv vägrade lossna ur en planka. Jag tog morakniven och försökte bända upp huvudet på den. Det resulterade i att jag slant (jag såg ju inget och hade dålig koordination i vänsterarmen…) så att knivspetsen kördes in nån halv centimeter in i höger handled. Då jag var helt övertygad om att jag nu hade knivmördat mig själv genom att skära av mig pulsådern sprang jag in för att lägga tryckförband. Jag måste precis missat den, för det blödde bara jättemycket, men inte sådär som en nyfunnen oljekälla. Svårt att röra handen var det däremot, så några senor har jag lyckats karva i.

Slutligen var jag redo att ge upp för helgen och raglade omkring i mörkret i ladan för att hitta några grejer, varpå jag ramlar in i lite skruvar och skrapar upp andra armen också. Perfekt. Vi åker hem och jag ska ställa in lite verktyg i källaren innan jag dör av blodbrist och/eller blodförgiftning varpå jag naturligtvis på något bisarrt sätt slår huvudet i det spetsiga låsbeslaget i källardörren.

Så hur är status nu? Bara lite suddigt i ögat och de flesta sår har slutat blöda vilket inger hopp för framtiden. Ny vecka nya tag!

Dags att rensa tankarna?

Ett mail kommer i de sista skälvande timmarna av säsongen. Det är en länk till en annons på blocket från min bror. Jag har ju letat efter några lämpliga rostfria plåthinkar som man kan använda som tankar i båten eftersom de befintliga mest är rostiga plåthinkar.

Det har resulterat i att jag gett upp, eftersom båttankar är skitdyra och lastbilstankar ännu dyrare. Jag klickar på annonsen. Det är två st aluminiumtankar för båtbruk. Ser grymt proffsiga ut. Kostar 2500:-. Jag kastar mig på telefonen och ringer. De finns kvar. Säljaren låter lite full, men vi åker dit direkt efter jobbet.

Väl framme möts vi av en förfriskad herre som säger nåt i stil med “ja måste ju få bort dom där från gräsmattan”. Jahaja tänker jag och är mest angelägen om att kolla att de är hela och inte fulla med gröt och jord och annat dumt utan att vilja fördjupa mig i hur de hamnade på gräsmattan från början. Han mumlar nåt om att det var nån betalning för nåt jobb som han inte fick betalt för. Allt ser bra ut. Vi lastar på dem på taket på ett ytterst regelvidrigt sätt efter att ha betalat snabbt och kontant.

Väl ute på landet demonteras gamla slangar och rengörs tankarna lite. Det är fullständig jackpot. Marintankar som är fabriksbyggda och har skvalpskott och kan försörja två motorer med bränsle samtidigt. Samt tankmätare och gott om extra anslutningar. Bilder nedan. Bästa avslutningen på säsongen som jag kan komma på i alla fall, en av orsakerna till att jag inte rev och fixade hålet i sidan på båten var ju just att jag måste ha nya tankar att sätta in då. Så nu vet vi vad nästa säsong kommer börja med!

D1D2AD45-C4FC-4AE1-91CA-3F88956AC815AA6E9FF3-D8C1-4FD7-85A4-1B7802972052

Det går tydligen att jobba med båt även när man fått barn!

Ja, säsongen går mot sitt slut och det känns som det varit en banbrytande sådan. De 3-4 första metrarna av skrovet är klart, inklusive det stora hålet i botten och skarvningen av kölstocken. Motsvarande del av däcket är också rivet, teaken är bortplockad list för list, och sedan är underliggande plywood bortplockad.

Det var lite spännande att se vad som behövde fixas under däcket, jag visste ju att tvärreglarna är minst sagt bristfälligt lagade från insidan och måste bytas, och döm om min förvåning när det var just så enkelt! Allt annat under däcket såg ut som nytt, så det blir inpassning av nya reglar och sedan lägger man bara på ny plywood som locket på en prinsesstårta. Inte mycket att bråka om, men måste vänta till nästa säsong, det är verkligen för kallt att limma så stora ytor nu. Bild ett visar skrovet under plastningsarbetet, ljust är oplastad glasfiber och mörkare är med epoxi. Den andra bilden visar hur båten ser ut utan fördäck.

64B52CAF-9B17-46DE-93FF-999A964FE727
73546169-8D07-4788-9746-10B6913FF1BD

 

 

Suddigt, jag vet, men det är så det blir när man balanserar på en fot.

Båten är kör… förlåt.. kölklar.

Jag minns fortfarande hur jag tittade med tvivel i blicken på den knäckta kölen när vi lyfte båten första gången. Jag tänkte att det här blir nog inte så bra, men skrattade bara lite nervöst och sa till mig självt att det löser sig nog på något sätt.

I helgen blev då slutligen den nya kölen helt klar och är klar för plastning. En mycket märklig känsla faktiskt, och jag har flera gånger varit tvungen att gå och titta på den för att inse att det faktiskt är på riktigt. De svåraste tre metrarna av båten är fixade. Klara. Mycket märkligt.

20120806_173943
20120806_173828

 

20120806_173912
20120806_173845

 

 

Jag tänkte ju egentligen gå vidare med nästa större skada som är det stora hålet jag tagit upp på ena sidan av båten, men jag har bestämt mig för att det är mycket häftigare att plasta klart de första tre metrarna av botten så att de är helt klara. På det sättet känns det ju som att man kan säga att en tolftedel av båten är färdig.

Men hur gick det då med transporten av epoxin från Finland? Jo, jag Emil och Dan mönstrade på en mulen eftermiddag för att åka till lejonets land. Nu var det ju inte fullt så enkelt, för båda herrarna hade tydligen festat dagen innan och när Emil inte svarade i telefon en timme innan avgång var det dags att bli lite orolig. Jag dirigerade dit Dan i taxi för handgriplig hämtning medan jag själv stod på från landet för att hinna in i tid.

Jag möter en nyvaken Emil och Dan på terminalen, och just när vi ska hämta ut biljetterna upptäcker Emil att han i brådskan inte fått med sig någon legitimation. Damen i kassan intygade dock att hon “inte hörde” det och gav oss biljetterna. Jag frågade lite oroligt om det inte kunde bli problem att kliva på båten i Finland utan leg, men hon sa att det nog är lungt.

Vad som utspelade sig efter ombordstigning fram tills väckning dagen efter är lite dunkelt, men av båten kom vi i alla fall och gick till kontoret via McDonalds. Jani var bussig och serverade stora koppar kaffe medan vi planerade lastningen. Vi beställde till slut en taxi och hivade in allt för återfärd till båten.

Väl framme på terminalen skulle vi lasta ombord allt. Härdaren är ju frätande så den gömde vi i en gigantisk hockeybag som Dan skulle ta ombord. Den ena 35kg-dunken med epoxi tog vi på en ölpirra, men eftersom vi bara hade en så fick Emil stå kvar och vänta medan vi gick ombord.

Jag gick sedan tillbaka för att hämta Emil och den sista dunken, lastar den på pirran och går med Emil mot biljettkontrollen. Tyvärr så blev det ju så att eftersom jag nyss hade gått på och sedan gått av igen så triggade ju varningsklockorna hos Viking-personalen. De trodde antagligen att jag smugglade ombord flera personer på samma biljett eller något liknande, så de stoppade oss såklart och frågade efter… gissa vad… legitimation! Jag visade snabbt min, men Emil hade ju ingen och fick det muntra beskedet att man inte får åka båt då. Han hotade även med att ringa hamnkaptenen om det var några frågor kring det.

Jag ville absolut inte träffa hamnkaptenen och förklara varför jag drar ombord 30 liter giftig plast, så jag smet ifrån och skulle lasta av i hytten för att återkomma och hjälpa Emil med situationen. Döm om min förvåning när han kliver in i hytten någon minut efter jag kommit dit, förklaringen är dock mycket enkel, han lyckade övertyga vakten att ett konsumkort minsann är lika bra som leg.

Slutligen har alltså epoxin hittat hem till båten, bildbevis nedan!

20120806_173809