Här kan ni följa båtens fortsatta äventyr hos de nya ägarna på Instagram!
[wp_my_instagram username=”b.i.g_mama” limit=”12″ layout=”3″ size=”large” link=””]
International man of hysteria
Här kan ni följa båtens fortsatta äventyr hos de nya ägarna på Instagram!
[wp_my_instagram username=”b.i.g_mama” limit=”12″ layout=”3″ size=”large” link=””]
Här går jag igenom Lamineringsepoxi Jeti 500
Blandningsförhållande vikt bas-härdare: 100-42.4
Blandningsförhållande viktprocent bas-härdare 70.2%-29.8%
För att räkna ut hur mycket bas som behövs till en viss mängd slutblandad epoxi kan man göra på flera sätt:
Ex: Om du ska ha 400g epoxi, ska du ha (100/142.4)*400g = 281g bas
Ex 2: Om du ska ha 400g epoxi, ska du ha 70.2% bas = 0.702*400g = 281g bas
Ex 3: Om du ska ha 300g epoxi, ska du ha 70.2% bas = 0.702*300g = 211g bas
Om du råkar häll fel mängd bas när du häller upp är det bara att räkna om totalen så kan du hälla rätt mängd härdare:
Ex: Du tänkte blanda 400g epoxi, men råkade hälla 289g bas istället för 281g. Då måste vi helt enkelt räkna baklänges, enklast blir då att dividera mängden hälld bas med 0.702 så får vi den nya totalvikten: 289/0.702 = 412g. Så då behöver du helt enkelt bara hälla på härdare tills totalvikten är 412g.
Vill man av någon anledning räkna ut hur många gram härdare som skall ingå i blandningen så är det bara att räkna totalvikt gånger 0.298 istället.
Ex: Om du ska ha 400g epoxi, ska du ha (42.4/142.4)*400g = 0.298*400g = 119g
Då har vi kommit så långt att båten har en överenskommen ny ägare som ska ta vid där vänliga grannar och Uppsala kommun i maskopi har sett till att jag inte ska bygga vidare. Kranbil är bokad och rivning av båthus kan börja.
Under de här tio åren har jag ju samlat på mig en del kunskap om båttypen i fråga och om byggteknikerna. Jag har också gjort ett antal misstag och dessutom upptäckt en hel del misstag i konstruktionen. Därför har jag satt ihop dessa budord som kanske kan vara till någon form av nytta för den kommande ägaren.
Länksamling:
Bästa experterna på båtepoxi. Men dyra. Här finns båtepoxibibeln att ladda ned också: https://www.batepoxi.se/
Epotex är återförsäljare för ovanstående: http://www.epotex.se/nm-bat-epoxi
Den stora bulkmängden med lamineringsepoxi (Jeti 500) kommer härifrån: http://www.arsalin.fi/. De pratar inte ett ord engelska eller svenska, men har sjukt bra epoxi för laminering till en bråkdel av priset i Sverige.
Dessa säljer en massa specialskruv i A4 rostfritt: https://montano.se/
Rostfri A4 till bra pris hittas också på: https://www.biltema.se
Glasfiber-specialisten nummer 1: https://www.carbix.se/ men de är dyra. Jag har använt deras specar och köpt glasfiber från Kina.
Inspirationsbilder för inredning från en Cascaruda:
En era går mot sitt slut. Jag får inte längre ha mitt båtprojekt uppställt där det står, och har ingen möjlighet att flytta det någonstans. Därmed kommer jag ge bort hela projektet som det står med material och tillbehör värt många tusen.
Det här är från början en varvsbeställd motorkryssare av liknande Storebro / Storö-modell helt byggd i Plywood och furu-virke c:a år 1980. Plywooden och mycket av virket har blivit illa åtgånget eftersom teak-däcket inte underhållits och läckt igenom vatten, samt att plywooden endast varit målad med traditionell (inte helt vattensäker) färg.
Min plan har ju varit att dels byta ut all plywood och virke som är skadat, för att sedan laminera skrovet med glasfiber och epoxi (=helt vattensäkert). Resultatet blir en hybridbåt, dvs en epoxibåt med ett skelett av trä och plywood. Mer hållbar än en ren plastbåt men lika lättreparerad som en reglad vägg.
Skick (som den står just nu):
Skrovet är c:a 30%-40% klart när det kommer till träutbyte och laminering (3 lager glasfiber i bottem, två på borden (sidorna), ett lager på däck.
Fören, fördäck och mycket av förkabinens utsida är klart.
Styrkabinen är rutten och har kollapsat, behöver byggas en ny.
Akterdäck är kvar i teak, men bör rivas, bytas ut mot ny däcksplywood
Bordläggningen på sidorna måste bytas (klart 70% på babord sida, 20% på styrbord).
Botten är i stort sett intakt och i bra skick, behöver slipas och lamineras, men nästan inget utbyte av material behövs.
Inredningen är inte omgjord, men det pentryt är i användbart skick att utgå ifrån.
Glas finns till de flesta rutor utom till styrkabin.
Jag vill vara tydlig med att detta inte är ett projekt på “ett par veckor” utan ett pågående båt(om)bygge som säkert har 500-1000 timmar kvar innan den är sjöduglig.
Här är vad som ingår (listan fylls på löpande):
Så vill du skaffa en ny hobby? Lära dig bygga en båt? I slutändan ha en egen lyxkryssare fast du inte har råd att köpa en? Passa på att få en gratis!
Enda villkoret är att du tar den härifrån, den väger runt 5 ton och kräver kranbil.
Man kan komma och titta på båten fram till mitten av Augusti, sedan kommer jag behöva riva båthuset och packa in båten i presenningar istället.
På denna blogg kan du också följa vissa av mina äventyr med bygget fram tills nu.
Ja, nu kanske ni undrar om jag har blivit helt tokig, och ska sanningen fram är det inte långt ifrån.
För att backa bandet något håller jag nu på med att ta ut och sätta i nya bränsletankar, och när tankarna ändå är ute så tyckte jag det vore en briljant ide att behandla insidan av botten så att den tål lite spill och är lätt rengöringsbar. Dåligt målad plywood är ju inte så bra på den punkten.
Till min stora bedrövelse konstaterar jag snabbt att även här har förre ägaren roat sig med att dränka plywooden i stora mängder linolja som härdat ordentligt. Ytan är alltså som en fet smutsmagnet som drar till sig allt i sin väg. Som en slags Bermudatriangel för smuts. Dessutom blandar det sig fint med spilld motorolja till en riktig ohelig fernissa.
Hur svårt kan det vara, minns jag att jag tänkte… Det är väl bara att tvätta av den lite med såpa.
Låt mig säga så här: Att få bort härdad linolja med såpa är svårare än att torka upp spilld mjölk med pincett.
Nästa steg blev ju genast T-röd. Kanske löser det oljan lite? Icke. Men aceton då? Det är ju rätt aggressivt? Inte mot linolja.
Hittade så småningom en oljeätande kemikalie på Biltema som är till för att sanera oljespill. Det borde ju bita? En vecka senare kan vi konstatera att detta är resistent linolja som bara skrattar åt mina försök.
Genombrottet blev det varmluftspistol och sickel som tog sig igenom hjälpligt, dvs jag lyckades sanera en yta stor som ett A4-papper på mindre än en timme. Värma, skrapa, värma, skrapa, svära.
För att potentiellt bli klar i någon som helst rimlig tid introducerade jag också en sodabläster för oljan. Det är alltså en bläster som istället för sand har soda. Kan användas på trä utan att förstöra det. Efter att ha varvat blästring, värmning, skrapning och slipning i flera omgångar har jag nu en fungerande metod.
Till slut gav tappade jag sugen och epoxilackade eländet ändå, trots lite feta rester kvar, om det släpper så gör jag om det ett annat år.
Mycket slipning, spackling, plastning och målning har skett sedan sist, och nu har turen äntligen kommit tíll att ta ned en 3x2m stor skiva av skrovet för utbyte. Spänningen var olidlig när skicket på de bakomliggande spanten skulle ses för första gången för att inte tala om slagvägaren (det är alltså regeln som går längs botten i båten, inte någon slags boxningsdomare som bedömer hur hårt man slår).
Efter första bortsågningen av plywood konstaterar man att det inte ser så tokigt ut. Alla spant måste fixas, men ju närmare botten desto friskare är allt trä, och framförallt är slagvägaren helt intakt.
Den primära dieseltanken visade sitt rostiga anlete när allt var borttaget så nästa projekt blev förstås att tömma den.
Hur tömmer man då en dieseltank med flera hundra liter diesel i på enklaste och säkraste sätt? Man behöver följande:
Efter att ha prickat av allt på listan fick vi till slut ut dieseln ur tanken och kunde inspektera botten av den. Där bodde ett monster som antagligen bestod av dieselbakterier. Det såg ut som ett månlandskap av slime som låg och myste i botten av tanken och väste lite åt oss när vi lyste på det med ficklampa. Vi kan väl säga så här: bränslefiltret har nog fått jobba lite under provkörningarna av motorn.
Det blir att köpa lite biocider (alltså inte ekologisk cider, utan bakteriedödande medel) och hälla i fatet, jag vill inte odla monstrets barn där.
Nu ska det bli kul att såga ut resten av tanken och montera den nya skinande (nåja) aluminiumtanken som ligger och väntar!
Jag tog tidigare det antagligen kloka beslutet att inte lägga fullt så mycket tid på att blogga om båten som att faktiskt jobba med båten. Ni anar inte hur mycket epoxi man hinner lägga på under samma tid som det tar att skriva ett blogginlägg på mobilt (bred)band från skogen.
Men det blir ju lite tråkigt när man inte får delge världen framstegen och motgångarna så här kommer årets första uppdatering.
Som ni kanske minns hotade Annie att bränna ned båten om båthuset blev förstört en gång till. Därför lade jag ju snabbt ett riktigt korrugerat plasttak och säkrade dessutom huset med armeringsjärn i marken.
En vinter och otaliga stormar senare var segern klar. Båthuset står orubbat.
Jag avslutar denna postning med de senaste bilderna på båten som jag kan titta på om och om igen, det är så vackert när något så trasigt har blivit så fint!
Som ni märkt så har det inte bloggats något om framstegen med båten förra säsongen. Som en cliffhanger lämnades ni utan vetskap om båthuset stod kvar eller inte eller om Annie blivit dömd för mordbrand efter att ha försökt “slutföra renoveringen” med hjälp av molotovcocktails.
Det stod kvar. Äntligen. En säsong som man kan spankulera runt och fundera på i vilken ände man ska fortsätta med båten istället för att förfina till perfektion sina kunskaper inom den uråldriga japanska konsten att bygga båthus som inte klarar vinter.
Som ni kanske minns köpte ju min bror en båt säsongen innan för att “haha, titta man kan köpa en båt för inga pengar som FLYTER om man inte är dum i hela huvet”. Nu tror han ju att han så att säga har gjort en bättre deal än jag. Jag ska ha det i åtanke när jag har hans 7-meters kabinbåt som livflotte på min. Bilden nedan illustrerar lite bättre vad jag menar.
Nåväl, han har ju rätt i att den flyter, och därför var det dags att ägna sig åt båten. Inte bloggen. Inte ölpaus. Jo, lite ölpaus.
Vis av tidigare säsonger insåg jag att om jag inte ska sluta som ett värre psykfall än nödvändigt är det dags att sluta bygga båten nedifrån och upp och istället göra den framifrån och bakåt. Dels för att det är det tråkigaste någonsin att göra samma moment i elva meter i sträck, men också för att man ju om man tröttnar projektet bara kan kapa båten dit man är klar och spika upp en plywoodskiva så har man en något kortare båt än man tänkt sig.
Ett litet avbräck blev det ju såklart när det visade sig att en blåmesfamilj hade byggt bo i båten. De var lite upprörda när jag kom och störde. Ungen var ganska orädd och visade sig gärna, se bild. Vi kom så småningom överens om att vi inte var överens om syftet med båten och så lämnade vi det så.
Sagt och gjort, målet blev att göra klart tre meter av båten uppifrån och ned. Jag besparar er detaljerna (de oändliga timmarna slipande, sågande, inpassning, felpassning, laminering, fellaminering, nu-jävlar-ska-det-bli-rätt-om-det-så-är-det-sista-jag-gör-i-livet-laminering, osv),
Det som slutade förra säsongen som ett stort hål istället för fördäck blev sakta men säkert ett nytt. Till slut hade det gått så långt att det till och med var färdigt för slutplastning. Som vanligt är ju säsongen felplanerad så jag bygger när det är varmt (bra temperatur för att härda epoxy), och laminerar och målar när det är kallt (på hösten när allt bara är dagg, kyla, drivis och elände), vilket gör att det blir en kamp mot tiden att hinna klart innan frosten kommer. Men det gick med minsta möjliga marginal och här är resultatet innan slutgrundning:
Av någon anledning glömde jag fotografera resultatet efter allt grundades vitt, men jag kan säga att det ser chockerande ut. Det ser nämligen ut som om det vore en riktig båt. I tre meter i alla fall.
Slutligen gjordes de sista säkringsåtgärderna av båthuset inför vintern, bara för att det stod förra vintern lämnar det inga garantier för nästa. Nu är det lagt riktigt korrugerat plasttak på hela huset, grunden är uppstagad med armeringsjärn 1,5 meter ner i marken och båten är inlindad i presenningar ifall båthuset ändå skulle försvinna på något sätt.
Nästa säsong kanske jag bloggar lite under resans gång, men nu är i alla fall 2014 avrapporterat.
Ja, målet för försäsongen (den utan semester där man bara pysslar på helger) var ju att bygga upp båthus version innan semestern, så att man slipper hålla på med denna golgatavandring under sin semester och istället kan spankulera runt och smida storslagna planer för självaste båten medan man står där i båthuset.
Annie har ju vid flera tillfällen sagt efter förra säsongen att om båthuset rasar igen så lägger vi ned skiten, för ingen orkar ju bygga upp allt en tredje gång. Hon känner tydligen inte mig så väl….
För att lätta upp stämningen så tänkte jag räkna upp lite saker som INTE har hänt än (men väl har potential att hända om det vill sig illa):
1. Båthuset har INTE rasat och förstört något som inte ändå skulle fixas på båten
2. De omfattande vattenläckagen och curlingbanan i båten har inte förstört den nybyggda kölen
3. Lecablocken som båten står på har inte sjunkit ned i leran och båten vält. Inte heller sidostöttorna har gått av.
4. Myrorna har inte kommit tillbaka.
5. Det har inte regnat nästan någonting medan jag har byggt upp båthuset igen.
6. En armé av skogslevande gnomer vars primära näringskälla är gammal plywood har inte ätit upp båten.
Det här med jättestora presenningshus på Upplandsslätten är ju med facit i hand en ganska dålig idé. Vintern verkar anpassa sig efter båthuset på så sätt att om man fixar det som var orsaken till att det rasade förra gången så hittar vintern på ett nytt sätt att anfalla ungefär som om det satt nån jävel och orkestrerade vädret utifrån den svagaste punkten på båthuset. Just detta år råkade det vara flera ton snö som först gjort om taket till en hängmatta och sedan fyllt på tills allt knäckts som tändstickor.
Jag tar detta personligt nu och har därför gjort en ny konstruktion med 70% mer bärkraft än tidigare. Dessutom med ett opatenterat läktsystem på taket som ska garantera att snön inte kan samlas på ett och samma ställe och tynga ned taket lokalt. Antagligen kommer det innebära att den där jäveln som styr vädret kommer försöka med snö, men sedan inse att det inte funkar längre, och då gå över till cykloner, meteoriter och/eller jordbävningar.
Det ser i alla fall ut som om jag har lite tur med vädret. Bygget fortskrider långsamt, men bortsett från en liten episod av stormar där min far försökte rädda presenningarna över båten och skar sönder handen så har faktiskt de temporära övertäckningarna räckt, och nästa helg kommer version 3 stå klart i all sin blåa prakt(?).
I skrivande stund är hela bygget klart förutom de avslutande presenningarna, och semestern kanske kan ägnas åt att bygga på båten istället för på huset.
För övrigt så kommer båten snart få en kompis. Min bror har uppenbarligen inte lärt sig någonting av mina äventyr och köpt en tio år äldre båt som med största sannolikhet kommer ställas upp intill. Vilken tur att jag redan har fixat alla verktyg och utrustning han kommer behöva när det visar sig att projektet blev lite större än han tänkt sig….