På vansinnets gräns

Vi får sova hela 4 timmar innan det är dags att börja leka med araberna igen. I foajén träffar jag min kollega Nisse, och han är vid ganska gott mod. Liksom tidigare har vi bestämt med Ahmed att vi skall träffas klockan nio, så vi beställer en taxi till strax efter nio. Lyckligtvis har jag glömt lappen med adressen, men lyckas ändå på något sätt guida taxin till rätt hus.

Helt sonika kliver vi in på kontoret och träffar där den nya co-projektledaren Aziz. Aziz meddelar att Ahmed är lite upptagen men kanske kommer in senare, så vi sätter igång och går igenom alla öppna frågor, och när vi listat 5 mindre öppna frågor känner jag att vi är klara och att allt är lugnt. Slutligen skall vi bara kolla med utvecklingsavdelningen att de verkligen är klara med sin del av projektet.

Överoptimiska går vi ned och pratar med utvecklingschefen, och då visar det sig till vår förvåning att utvecklingsavdelningen har fått alla instruktioner av oss för flera veckor sedan, men tydligen inte förstått riktigt hur man gör, så de har liksom ignorerat helt att de skall utveckla en hel komponent av systemet.

T#&/%/&%//”# #”(/#(/¤&#, tänker jag, men kommer på att det nog är förbjudet, så jag säger “hoppsan då”. Handfast sätter jag min kollega Nisse på att slå dem tills de är klara. Eländigt, det är nu fyra dagar kvar tills allt skall vara klart…..

Fika har vi inte haft tid med, men vi tar en paus och går på lunch med en kul Saudisk kille som berättar lite om Saudi för oss, och tar oss till ett ställe som servererar arabiska köttmackor. Otroligt bra.

Tillbaka på projektkontoret sätter jag mig med Ahmed för att gå igenom lite dokument. Han är extremt stressad, men vi lyckas ändå gå igenom det mesta på ett bra sätt. Sedan försvinner han nån timme (utöver de 3 bönestunder jag redan fått genomlida), och efter det börjar jag känna igen honom. Han börjar i blixtrande tempo rada upp helt orimliga ny spännande krav som han tycker vi skall uppfylla, det ena löjligare än det andra. Naturligtvis skall alla vara uppfyllda imorgon. Som extra bonus kräver han att få komma och besöka oss i Sverige under påskhelgen för att se hur vår tekniska miljö ser ut, och jag inser att det inte är läge att börja förklara konceptet påsk för honom.

När mina nerver börjat passera belastningsindex går han iväg igen, så jag hinner inte göra verklighet av mina långt framskridna planer att strypa honom med nätadaptern till min laptop. Det dyker också upp ett gigantiskt problem som är omöjligt att lösa i tid, vilket inte gör mig gladare precis. Jag kräver att vi skall ha ett krismöte om detta med min chef, och han säger “OK, vi tar det om en halvtimme”. Under tiden hinner jag sätta ihop all osammanhängande information vi samlat ihop under dagen till något som nästan ser begripligt ut.

Efter endast 1 timme ringer jag Ahmed för att kolla vart han tog vägen, och förklarar att min chef väntar på vårt samtal, och han säger att han kommer om ett par minuter. 1 timme senare ringer jag Ahmed igen och kräver att han infinner sig nu. Han säger att vi kan ta det imorgon, och jag letar vilt efter ett lämpligt tillhygge att slå honom med när jag ser honom nästa gång, men väljer istället att lämna kontoret med Nisse när klockan börjar närma sig 21 och vi har jobbat i 12 timmar.

Tillbaka på hotellet har Armand, vår franska pre-salestekniker kommit för att assistera oss, så vi tar ett möte med honom som är klart vid 23-tiden.
Armand har kommit hit för att träffa Jafar, men Jafar ringde när Armand kommit till Abu Dhabi för att berätta att han inte har tid med det och åkt till Jordanien istället och stannar där hela veckan. Armand var såklart överlycklig……

Vid det här laget börjar det bli lite svårt att fokusera på något vettigt, så jag bestämmer mig för att ta en paus för att skriva på bloggen.