Så kliver man upp till ännu en dag i Riyadh. Vi har fått respit till klockan 10 då mötet skall börja, men eftersom vi ändå lärt oss att tidsskillnaden här faktiskt inte är GMT+3 utan GMT+3+godtyckligtidsommanskallgöraandrasaker så beställer vi taxin till klockan 10, för att komma fram en halvtimme försent till kontoret.
Mycket riktigt timar vi in mötet perfekt, så vi kliver in samtidigt som övriga deltagare. Dagen börjar bra enligt agendan och vi går vidare med att förklara tekniken för den Saudiska kunden. Allt går åt rätt håll, och de små oklarheter som uppstår löser vi utan problem. Märkligt att folk tycker det är så svårt att göra affärer i Saudi minns jag att jag tänkte just då.
Jag skall hålla min dragning klockan 13, så vi bryter för lunch klockan 12. Idag bestämmer vi oss för att gå runt på stan och kolla om vi kan hitta något matställe, Efter att ha korsat en vältrafikerad motorväg och konstaterat att det inte fanns någon trottoar på andra sidan heller går vi mot Faisalaea Tower där det skall finnas ett köpcenter med food court. På väg dit hittar vi en Pizza Hut, så vi tar den istället. Klockan 13:15 hamnar vi på ett café där vi bestämmer oss för att ta en snabb kaffe så att vi hinner tillbaka i tid till mötet.
Här kan ni som vill ha en positiv känsla för Saudi sluta läsa så kan vi säga att alla levde lyckliga i resten av sina dagar.
Tillbaka på kontoret kommer Ahmed, kundens projektledare, springande. Han meddelar att mötet är inställt för Mr. Jafar har begärt att vi skall ha möte med honom på huvudkontoret i Kingdom tower. Vi påpekar vänligt att vi måste köra projektpresentationen idag, eftersom vi åker hem imorgon, men han bryr sig inte mycket om detta.
Efter en halvtimmes resa till tornet blir vi inledda i ett konferensrum där en engelsk konsult står och tittar. Han verkar beklämd, men skiner upp när han förklarar att han igår lyckades få tag på en öl för första gången på tre månader. Hans humör går ned igen när ett antal Saudiska och tyska kollegor kommer in i rummet. Mötet tar sin början, och vi frågar lite försiktigt vad det skall handla om. Mr Jafar förklarar att han vill veta mer om vad man kan göra med vår produkt. Vi låter Armand, vår franska pre-salestekniker ta hand om en improviserad presentation.
Alla sitter tysta och lyssnar, i ungefär 3 minuter. Sedan börjar det hagla ett antal frågor, varav inga har något med vår produkt att göra överhuvudtaget. Jag ser hur Armand börjar svettas, medan han hela tiden försöker svara på omöjliga frågor. Denna övning pågår i c:a en timme. För er som inte är så insatta i GSM-teknologi har jag här “översatt” ett par frågor till liknande scenarion i den mer begripliga världen:
Armand: Vi skall leverera den lilla delen i en TV som gör att man kan se på text-TV
Jafar: Vilka TV-program kommer Saudierna att titta mest på?
Armand: Ehhhhh…..
Armand: Vi skall leverera detta kylskåp till er
Jafar: Kan man ha mjölk i det.
Armand: Ja
Jafar: Går det på bensin eller diesel?
Armand: Ehhhhh…..
Ja, ni förstår säkert principen. Efter denna mangling drar Mr Jafar iväg med Armand och säger åt oss att vänta i kafeterian i en timme. Jag tänker att det nog var det sista vi fick se av Armand, eftersom han antagligen skall ställas till svars för sina handlingar och blivit bortförd till “chop-cop-square”, men efter en timme kommer han faktiskt tillbaka, även om han ser lite torterad ut. Vi åker därifrån, och han förklarar att Jafar hade haft en kontraktsdiskussion med honom (ja, med Armand, TEKNIKERN). Armand hade försökt påpeka att säljarna satt i kafeterian och gärna diskuterade det med honom, men han hade bara sagt: “No, I don’t want to talk with them, I want to talk with you”.
Det hela hade slutat med att han kommit med en lista med ultimatum och krävt att den skall vara löst imorgon annars kommer det bli otrevligt för att vi har minsann lurat på dem den här produkten. Listan såg ut ungefär såhär (återigen översatt till begripliga termer):
1. Berätta vilka TV-program Saudierna kommer titta mest på.
2. Kylskåpet skall gå på diesel.
.
.
.
.
189. Bananerna skall vara blå
Vi satte upp ett litet internt krismöte och började ta fram svar till morgondagen. Eftersom denna lista med ultimatum till största delen inte hade något med vår produkt att göra överhuvudtaget var det knepigt, men svaren blev ungefär så här:
1. Generellt sett har vi sett hos våra andra kunder att deras tittare tittar på bra TV-program.
2. Ställ en kanna diesel i kylskåpet och plugga in kontakten i eluttaget så går det.
.
.
189. Vi kan sätta er i kontakt med en designfirma som målar bananerna blåa.
Vi gjorde klart listan till midnatt, och gav Armand i uppgift att presentera den för Jafar imorgon, samtidigt som vi förklarade att vi tyvääääääärr inte kan vara med, eftersom vi har ett annat möte. Vi får väl se om vi får se honom igen.
När vi lämnade Kingdom Tower kom jag på var jag har sett det där tornet förut. Det står i Mordor i vanliga fall, men troligen köpte Saudierna det av Sauron för att han var för mjäkig.
