Vaknar 07:00 (05:00 svensk tid). Går ned till frukosten. Undrar om jag verkligen vaknat när jag kliver in i frukostsalen. Allt är inrett i guldstukaturer, och troligen skulle man få in Cheops-pyramiden i salen. Dessutom sitter det en tjej och spelar harpa(!) på en liten scen, inte långt borta från marmorfontänten.
Beställer en kaffe, och börjar sedan scanna frukostbuffén. Inser att jag kommer för sent till kunden om jag skall titta igenom allt, så jag tar en macka, och lämnar kaviaren just idag.
Efter att ha gjort mig i ordning går jag ned igen, skall träffa någon som heter Jurij i lobbyn 08:30. 09:10 ringer Jurij och berättar att det är mycket trafik i Moskva. Lite senare dyker han upp, och vi åker i hans Mitsubishi till kontoret. Vi stannar vid något som ser ut som Blåkulla i Solna, fast hundra år mer slitet, och säger att vi är framme. Efter att ha gått in genom en plåtdörr på baksidan av huset kommer vi till en säkerhetskontroll där det kliver fram en farbror som antagligen jobbat som lägervakt i Gulag. Han säger ”Stop” och ”passport” och jag lämnar av någon anledning mitt pass. Han pekar med hela kroppen på en annan plåtdörr, och vi går vidare in i rivningskåken.
Efter en hissfärd som om den vore tagen ur någon riktigt dålig skräckfilm, komplett med slocknande lampor och våldsamma skakningar kommer vi till kontoret. G-dräkt hade inte varit hel omotiverat. Jag säger lite försonande till Jurij att jag faktiskt ”have seen worse elevators in Budapest”. Han verkar måttligt road.
Jurij säger att vi skall börja med ett möte. Jurij tolkar, eftersom inga andra i mötet talar engelska. Jag förklarar vad vi skall göra idag, och Jurij säger något på ryska. De andra ser förvirrade ut, och jag föreslår att vi sätter igång. En person som jag inte uppfattat namnet på pekar på en dator och säger: ”This is machine”. Jag frågar om det är SQL-servern och han ser lite frågande ut. Jag säger EÄSKJEOÄL-SEERVEER med grov rysk accent, och då förstår han. Samtidigt kommer jag på att ryska är lite likt gotländska.
Plötsligt kommer tjejen som tolkar gående med min jacka, och jag undrar vad som står på. ”Are we going somewhere?” frågar jag. ”Yes” blir det uttömmande svaret. Vi pressar in oss i en högerstyrd(!) Subaru, och åker en halvtimme tills vi kommer till något som ser ut som någon slags fabrik. Där går vi in och jag får förklarat att ”we are having dinner”. OK, tänkte jag, lite tidigt kanske (klockan 12:00), men OK. Det visar sig att vi hamnat i en sovjetisk lunchmatsal. Jag frågar om någon kan låna ut lite rubel, eftersom jag bara har dollar, och säger sedan också att jag äter det de andra äter. Jag får några tallrikar med mat, och ett glas med vätska i som jag fortfarande inte listat ut vad det var för något (smakade ungefär som äpplejuice med honung). Jag börjar med soppan som som är gjord på motorolja (10W30) och potatis. ”Mmm, delicious” säger jag, och de andra skrattar, då de uppenbarligen snappade upp ironin, eller också tyckte de bara att jag var ovanligt dum i huvudet. Huvudrätten för dagen är brosk i tapetklister. Efter att ha lyckats äta nästan allt signalerar jag att jag är klar. ”No hurry, just eat” blir svaret. Jag svarar att jag är såååå mätt nu, och så åker vi.
Vi kommer till någon annan rivningskåk, och jag blir anvisad ytterligare maskiner att installera. Jag blir tvungen att fråga om det här är den sista siten, eller om vi skall fortsätta sightseeingen. De svarar att det är den sista siten. Efter installationen inser jag att det inte fungerar, och misstänker efter att ha försökt allt att servern på det andra kontoret kanske är felkonfigurerad, och jag inser att jag måste komma åt ”SQL Server Enterprise manager”. Jag berättar detta för tolken som översätter, och vips får jag en uppringd telefon i handen med en okänd person i andra änden. Jag frågar vem det är och får till svar av tolken att det är ”Enterprise Manager”, dvs företagets VD. Efter flera förklaringar om att SQL Server Enterprise Manager är en programvara reder vi ut missförståndet.
Tillbaka igen på det första kontoret ringer Jurij. Han säger att han beställt en taxi till mig, som kommer komma 16:30. Han berättar att det är en blå Volga och inget annat, jag frågar om det är förbetalt, han svarar att det är det. Sedan tillägger han lite ”by the way” att jag skall ringa honom om det blir problem med taxin. Jag frågar vilka problem han syftar på och han svarar mycket betryggande: ”You know, taxi companies, not reliable, they drive wrong, you can not trust them”. Taxin kommer, oskyltad bil med en svartmuskig chaufför som morrar något. Jag frågar vilket företag som skickat honom, men han förstår inte. Till slut säger han företagets namn (tror jag) och jag sätter mig i bilen. Vi åker genom Moskva utan ett ord, och till slut är vi framme vid hotellet. Chauffören svär åt mig (låter det som, men antagligen säger han bara hej), och jag går upp till mitt rum.
Jag har sett i infopärmen på hotellet att man kan koppla sin dator till hotelltelefonen och komma åt Internet den vägen, bara man skaffar en kabel som de skall ha i receptionen. Jag ringer ned till receptionen, och plötsligt förstår de inte engelska längre. Jag frågar efter ”modem cable”, ”internet cable” och ”telephone cable for the computer”, och blir till slut hänvisad till ”Business centre” på plan 2. Jag går dit, och där möts jag av jättetrevlig rysktalande personal som inte begriper ett ord av vad jag säger. Efter att länge och väl förklarat att jag vill ha en modemkabel och pekat på anvisningen i infopärmen skiner hon plötsligt upp och säger: ”You want Internet! We cchhave Internet here!”. Jag förklarar att jag måste koppla in min dator, och hon ser oförstående ut igen. Till slut hänvisar hon mig till receptionen.
Jag ringer ned till receptionen, där engelskaförståelsen har regrederat ytterligare sen sist. Jag frågar återigen efter modemkabel, men denna gång får jag bara det något kryptiska svaret: ”You call 1…..” och sedan blir det tyst. Sedan fortsätter han ”You call six clock”. Jag frågar om han menar att jag skall ringa klockan sex och han svarar: ”Da”. Jag ger upp.
Imorgon blir det workshop med tolk. Jag misstänker att det är snäppet lättare att tala med delfiner. Jag kanske borde jobba på Kolmården istället.
Jurij ringde och beordrade: ”I will come to hotel 21:30. We will drink coffee”. Lite udda kanske, men jag sade ja.
Kom just tillbaka från utflykten med Jurij. Han visade mig runt hela gamla stan i Moskva, Kreml, Röda torget, Basilikan och naturligtvis KGBs högkvarter. Precis när vi gick på Röda torget och jag tänkte att vad skönt att det inte är Sovjet längre för då skulle man väl bli stoppad av någon militärpolis och gripen för att det var för sent på kvällen, blev vi stoppade av en militärpolis som frågade varför vi var ute så sent på kvällen, och vilket land vi kom ifrån och om vi verkligen fick vara ute så här dags. Just som jag trodde att vi skulle bli deporterade lyckades tydligen Jurij snacka bort honom, för han gick sin väg. Det var ju skönt.
På väg från Röda Torget förklarade Jurij hur bra Putin var som har lyckats ena landet och skapa stabilitet i Ryssland till skillnad från Jeltsin. Jag höll med och påpekade att ju Putin i alla fall hade lyckats isolera instabiliteten till en och annan teater. Det tyckte Jurij var rätt kul.
Jurij lovade att jag skall få åka Volga imorgon också.