2002-11-17, dag 1, avsnitt 1

Anländer till Moskva efter en superb flygning med SAS. De har verkligen ryckt upp sin business class, och är nu nästan i klass med Finnair. Tryckkabinen var för ovanlighetens skull helt smärtfri i MD-81:an, och maten var riktigt ätlig, på gränsen till god.
Är lite orolig för vad som skall hända i tullen, jag har blivit uppmanad av uppdragsgivaren att ”ta med mig 200-300$ och gå på rött”. Det visar sig dock vara ett vinnande drag. Alla som går på grönt blir stoppade och får bagaget genomsökt, medan jag som snällt deklarerar mina pengar i tullen blir genomsläppt direkt utan vidare frågor. Jag antar att det hela bygger på någon slags rysk-sovjetisk logik: Alla som säger att de inte har något att deklarera är automatiskt misstänkta smugglare, medan de som deklarerar inte är så dumma så att de försöker smuggla något. Eller?
Efter att ha passerat tullen kliver man ut i en folksamling. Det visar sig att det är ett par hundra chaufförer som försöker ragga körningar. Efter att ha baxat mig igenom klungan och artigt svarat ”maybe another time” på frågan ”Cheap taxi government taxi OK sir?” hundra gånger ser jag slutligen nån trött typ som står med en skylt: ”Mr Tanner”.
Skönt, tänker jag, då slipper jag i all fall reda ut hur jag skall ta mig härifrån samtidigt som jag har en klase svarttaxichaufförer hängande på ryggen. Jag tar tag i honom och frågar honom vem som beställt taxin. Han replikerar med ”#(%(/&¤#(/&”. Och så bär det iväg i en Lada Sputnik (jo den hette så).
Det visar sig på vägen in att jag åker med någon som hemskt gärna vill berätta om sin stad. På ryska. Så jag nickar och upprepar allt han säger, och det verkar han vara nöjd med. På vägen in mot stan slår det mig att det finns bara två sorters bilister i den här staden. De som kör Lada, och de som kör BMW 7-serien. Tillsammans verkar dessa två bilmärken utgöra 97% av bilparken, och plötsligt förstår jag vart alla stulna BMW i Sverige tagit vägen.
I förväg har jag tagit reda på att hotellet ligger mittemot Bolsjoj-teatern, så när jag ser hotellskylten säger jag till den förvånade taxichauffören: ”Aha, Bolsjoj-teatr”, varpå han nickar nöjt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På hotellet

Väl framme på hotellet tar jag mig förbi rugbylaget med väktare som hälsar mig välkommen på ryska (får man anta) och går fram till disken. Där står en piccolo som väldigt gärna vill bära min mitt handbagage. Jag nekar och checkar in istället.

Efter en rundvandring i lobbyn inser jag varför Rysslands befolkning till stora delar är fattiga. Det beror på att alla pengar i hela landet antagligen gick åt när de renoverade just denna hotellobby. Jag går upp till rummet. Det verkar helt OK. Sätter på TV:n, och inser att det inte går att byta kanaler på den. Ringer till Conciergen och påpekar detta. 2,5 sekunder senare knackar en reparatör i kostym på dörren. Jag förklarar att det är något fel, och han roar sig med att demontera ett antal svarta dosor ur väggen, trots att jag försöker förklarar att det är fjärrkontrollen jag har problem med. Till slut drar han ut en svart låda ur väggen, tittar på den lägger en besvärjelse på ryska och ger mig en annan fjärrkontroll.
Det blir CNN tills det är läggdags.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.