Det är fredagen den 13:e idag. Det märks inte. Än. Jag har fått en bokad tid med den flyttare som har ställt dit båten (efter att tidigare i veckan blivit inställt på grund av hydrualfel på kranen). Visserligen klockan 7 på morgonen på måndag, men ändå. Nu är det bara att hålla tummarna för att inget mer händer INNAN flytten i alla fall.
Vatten, stan är full av vatten….
I helgen regnade det en hel del. Det passade mig ganska dåligt eftersom jag har en båt som är nödövertäckt med en trasig presenning. Jag vågade faktiskt inte åka ut och kolla hur den klarade sig, men vad kan hända, den har ju hål nedtill också så förhoppningsvis rinner vattnet ut igen. 🙂
Två av varje sort
Nu börjar det närma sig flytt av båten. En av förutsättningarna är ju att det är ganska torrt, annars kan det ju bli svårt med bärigheten i marken när man flyttar den. Nu är det ju tyvärr så att Gud inte riktigt håller med om detta och därför har levererat en prognos med spöregn varje dag fram tills transporten ska ske.
Skulle det nu vara så att transporten inte går den här gången heller så har jag en reservplan: Fylla båten med djur på land (sköter sig själv om det fortsätter regna), och sen tar man inträde på den som Noaks Ark.
Titta, jag har hittat giftig plast!
Så, Epoxileverantör hittad. Tydligen så finns det en svensk tillverkare av epoxisystem som heter http://www.kompositfabriken.com/. De verkar ha allt man behöver till otroligt rimliga priser, till och med bättre än biltema. Eftersom epoxi är den enskilt dyraste komponenten när det gäller renovering av plywoodbåtar så är det ju mycket goda nyheter. Nu fortsätter jakten på plywood.
Semester + byggmaterial <> sant
Visste ni att alla affärer plötsligt har stängt hela somrarna nuförtiden? Särskilt på min semester som inte ens är i Juli? Nu vet ni….
Andas djupt och gör rätt istället
Efter den lilla lapsusen igår tog jag mig samman och började funder på hur jag EGENTLIGEN ska flytta båteländet. Det verkade ju inte vara en så fiffig idé att köra med ännu större och lägre trailer med tanke på att den första var tveksam till att köra ut på en åker.
Jag ringde istället den person som ställde dit båten och kom överens om att vi gör ett transportförsök i början av augusti och han invaggade mig i trygghet genom att svara “det löser vi utan problem” på alla mina frågor.
Nu tar vi en paus i båtterrorn och hoppas presenningen håller till dess.
Epic fail
Det tog några timmar innan jag hade lugnat ned mig så pass att jag kunde skriva det här inlägget…..
Som jag nämnde för någon i förbifarten så finns det så många små saker som kan gå fel med kranbilstransporten så att det sammanlagt antagligen är samma odds att lyckas som att det komer någon från rymden och beamar den på plats.
Vi hade ju haft en diskussion om höjden på båten, och därför var vi ute innan och mätte den. Det var ju lättare sagt än gjort, eftersom den inte står likadant på marken som på ett båtflak, men vi kom i alla fall fram till att den var c:a 3,2 meter hög. Kranbilen anländen och han konstaterade att det nog var ett gränsfall. Enda sättet dock att få reda på det var att lyfta hela båten och sätta den på flaket och sedan mäta.
Efter denna manöver (med flera kompisar inkallade som hjälp) mätte vi. 15 centimeter över…… “#¤)”#(¤)”#¤ var något jag skulle kunna sagt då, men jag var så glad för att jag har fått träna fysik hela dagen, och detta till ett pris motsvarande endast ett årskort på gym. Det var bara att bita ihop, betala, tacka för visat intresse och åka därifrån, nu med en båt som är ytterst temporärt skyddad eftersom vi var tvungna att riva hela ställningen runt det.
Imorgon ska jag ringa Aaltonen som har specialtrailers som är lägre, men jag börjar redan bli aningens trött på det här. Som extra bonus kan nämnas att jag upptäckte att båten har fått sig en knäck i kölen fram, antagligen pga den långa tiden på land. Spännande, jag trodde bara jag skulle få lära mig att skruva plywood, men tydligen ska jag skarva kölstockar också.
Hopp om livet!
Ojojoj. Nu har jag med min brors hjälp lyckats lägga en massa lättklinkerblock på en åker. Det var jobbigt. Naturligtvis ingenting mot själva jobbet som ska göras med båten, men en bra uppvärmning. Det verkar som om det är tillräckligt torrt för att kunna köra på åkern med lastbil också, så det kan nog gå vägen. Kvar är att skaffa lite grus för att jämna ut under blocken.
Väl hemkommen från landet så fick jag mail från RBK, båtklubben utanför fönstret. De trodde att jag skulle kunna få plats till våren!!! Nu är det dags att kasta in ansökan, och plötsligt så finns det en helt ny anledning till att få båten flytande till våren, om jag inte ställer en båt på båtplatsen så får jag heller inte behålla den……
Så, nu är det dags att ringa kranbilen och spela tetris på åkern så man kan koma igång med det RIKTIGA jobbet
Kranbil ordnad!
Så, nu är kranbil ordnad. Visserligen kostar det ungefär dubbelt så mycket som jag hoppats på, men det är en formel jag har en känsla av att det bara är att vänja sig vid. Han hotade också med att han inte skulle kunna köra ut på åker, eftersom lastbilen väger 28 ton. Olastad.
Mellan hopp och förtvivlan
Igår var vi alltså slutligen ute vid båten för första gången EFTER köpet. I mitt huvud hade den först krympt en del (så att den mentalt inte var svårare att renovera än en badanka) för att sedan senaste dagarna växt (till en storlek av Titanic, med samma grad av skador). 
Lyckligtvis var den nånstans mittemellan detta både i storlek och skick, så det var ganska bra. Plötsligt tändes ett litet hopp igen om att det här kanske inte är så omöjligt som det verkar.
På denna bild framgår i alla fall lite grann hur stor den är egentligen. Det är lätt att förledas att tro att den är i hyfsat skick också så här på lite avstånd, och det är ju naturligtvis inte sant. En större mängd bilder har lagts upp i galleriet som du hittar till höger på sidan under rubriken “Gallery”.
Vi gick runt båten och inspekterade den en gång till, vi gick ombord och startade motorn, och nu fick jag upp hoppet rejält. Motorn startade direkt, och gick som en klocka, precis som utlovat. Jag letade noga efter skador som jag missat när vi tittade på den innan köp, och upptäckte då naturligtvis ett suspekt område på sidan av akterkabin. Extra intressant blev det såklart när jag tryckte handen genom skrovet just där (som man ser på bilden till höger).
Nu kändes saker och ting inte fullt så skojiga längre och lätt panik börjar återkomma. Jag viftade snabbt bort 
den med att det där ju faktiskt är ÖVER vattenlinjen och därmed ingen fara.
Vidare beslöt jag mig för att närmare inspektera den meterlånga sprickan längs styrbord sida. När det visade sig att den nedersta delen av sprickan (under vattenlinjen) var träkex och gick att plocka isär med fingrarna blev det hela etter värre. Kommentaren från säljaren “det är ju din båt nu”, gjorde ju inte saken bättre…. Jag har nu officielt döpt sprickan till “Helvetesgapet” fritt lånat från Ronja Rövardotter.
Nu har jag ju redan från början sagt att runt en tredjedel av båtens skrov måste bytas ut, men det kändes betydligt lättare när jag sa det.
Avslutningsvis lägger jag upp en bild på hålet i botten som plötsligt känns som det minsta problemet. Nu ska jag ringa till kranbilsförare nummer tre för att se om han kanske är anträffbar.