Det tog några timmar innan jag hade lugnat ned mig så pass att jag kunde skriva det här inlägget…..
Som jag nämnde för någon i förbifarten så finns det så många små saker som kan gå fel med kranbilstransporten så att det sammanlagt antagligen är samma odds att lyckas som att det komer någon från rymden och beamar den på plats.
Vi hade ju haft en diskussion om höjden på båten, och därför var vi ute innan och mätte den. Det var ju lättare sagt än gjort, eftersom den inte står likadant på marken som på ett båtflak, men vi kom i alla fall fram till att den var c:a 3,2 meter hög. Kranbilen anländen och han konstaterade att det nog var ett gränsfall. Enda sättet dock att få reda på det var att lyfta hela båten och sätta den på flaket och sedan mäta.
Efter denna manöver (med flera kompisar inkallade som hjälp) mätte vi. 15 centimeter över…… “#¤)”#(¤)”#¤ var något jag skulle kunna sagt då, men jag var så glad för att jag har fått träna fysik hela dagen, och detta till ett pris motsvarande endast ett årskort på gym. Det var bara att bita ihop, betala, tacka för visat intresse och åka därifrån, nu med en båt som är ytterst temporärt skyddad eftersom vi var tvungna att riva hela ställningen runt det.
Imorgon ska jag ringa Aaltonen som har specialtrailers som är lägre, men jag börjar redan bli aningens trött på det här. Som extra bonus kan nämnas att jag upptäckte att båten har fått sig en knäck i kölen fram, antagligen pga den långa tiden på land. Spännande, jag trodde bara jag skulle få lära mig att skruva plywood, men tydligen ska jag skarva kölstockar också.
Du kommer antagligen att behöva asfaltera åkern fram till där båten skall stå, lika bra att göra det innan du fraktar dit åbäket. 😉
Ja, jag kan lika gärna sänka vraket i asfalten också när jag ändå är i farten.