Mellan hopp och förtvivlan

Igår var vi alltså slutligen ute vid båten för första gången EFTER köpet. I mitt huvud hade den först krympt en del (så att den mentalt inte var svårare att renovera än en badanka) för att sedan senaste dagarna växt (till en storlek av Titanic, med samma grad av skador). Lyckligtvis var den nånstans mittemellan detta både i storlek och skick, så det var ganska bra. Plötsligt tändes ett litet hopp igen om att det här kanske inte är så omöjligt som det verkar.
På denna bild framgår i alla fall lite grann hur stor den är egentligen. Det är lätt att förledas att tro att den är i hyfsat skick också så här på lite avstånd, och det är ju naturligtvis inte sant. En större mängd bilder har lagts upp i galleriet som du hittar till höger på sidan under rubriken “Gallery”.
Vi gick runt båten och inspekterade den en gång till, vi gick ombord och startade motorn, och nu fick jag upp hoppet rejält. Motorn startade direkt, och gick som en klocka, precis som utlovat. Jag letade noga efter skador som jag missat när vi tittade på den innan köp, och upptäckte då naturligtvis ett suspekt område på sidan av akterkabin. Extra intressant blev det såklart när jag tryckte handen genom skrovet just där (som man ser på bilden till höger).
Nu kändes saker och ting inte fullt så skojiga längre och lätt panik börjar återkomma. Jag viftade snabbt bort den med att det där ju faktiskt är ÖVER vattenlinjen och därmed ingen fara.
Vidare beslöt jag mig för att närmare inspektera den meterlånga sprickan längs styrbord sida. När det visade sig att den nedersta delen av sprickan (under vattenlinjen) var träkex och gick att plocka isär med fingrarna blev det hela etter värre. Kommentaren från säljaren “det är ju din båt nu”, gjorde ju inte saken bättre…. Jag har nu officielt döpt sprickan till “Helvetesgapet” fritt lånat från Ronja Rövardotter.
Nu har jag ju redan från början sagt att runt en tredjedel av båtens skrov måste bytas ut, men det kändes betydligt lättare när jag sa det.
Avslutningsvis lägger jag upp en bild på hålet i botten som plötsligt känns som det minsta problemet. Nu ska jag ringa till kranbilsförare nummer tre för att se om han kanske är anträffbar.