Välkommen till österlandet

Det börjar ju bra redan vid incheckningen på Arlanda, där incheckningspersonalen VÄGRAR prata svenska med mig. Hej säger jag och hon svarar glatt hello sir, are you going to Riyadh? Jag säger ja, det är ju trevligt så här års har jag hört och hon säger thank you sir, that will be gate sixtyfour . Jag ger upp och säger thanks, bye . Vad stod det på hennes namnskylt? Anna Karlsson……. Visserligen har jag bara sovit tre timmar, men så otydligt pratar jag inte.
Flyget till Frankfurt går som en dans, och jag vaknar av dunset mot landningsbanan. Väl inne på flygplatsen möts jag av en säkerhetskontroll. Jaha, tänker jag, de gillar väl inte svenska turister, men döm om min förvåning när jag efter c:a 200 meter möts av en till! Efter en stund inser jag hur jobbigt det kommer bli att ta sig runt på flygplatsen. 3-4 säkerhetskontroller senare hittar jag informationen för att få reda på var VIP-loungen ligger. De pekar på kartan. Efter att ha baxat mig igenom en handfull säkerhetskontroller till inser jag att jag kommit till fel lounge. På detta sätt utprovar jag samtliga Frankfurts säkerhetskontroller och hamnar i rätt lounge till slut. Min väska kommer vara självlysande av röntgenstrålning när jag kommer fram……
På flyget från Frankfurt möts jag av den trevliga synen av en förstaklassfåtölj med tv och allt, där jag utan problem kan sova hela vägen till Riyadh.
Jag är lite orolig inför den Saudiska tullen, eftersom jag läst om hur det brukar gå till, men till min stora förvåning är allt som i Sverige. Ingen skriker och viftar med armarna, alla står i ordnade köer, det mesta ser ut som hemma. Inte ens i tullkontrollen är det några problem, det är bara Welcome sir och så är man framme i ankomsthallen. Väl där står en kille klädd i västerländska kläder med en namnskylt, vi åker iväg mot Riyadh i en Buick-limousin.
Min största oro nu är för min resedagbok som ju inte blir särskilt rolig om allt är som hemma. Vi åker vidare in mot Riyadh, och till min stora bedrövelse kör alla lugnt och blinkar när de svänger, ingen tutar och skriker. På hotellet möter jag de andra kollegorna som anlänt från Kuwait. Vi bestämmer middag klockan nio på den italienska restaurangen.
Uppe på min svit inser jag att jag har CNN och SkyNews på TVn. Märkligt i ett land som beskylls för att inte ha fria media. Middagen börjar bra, och det är typisk italiensk mat (minus rödvin och skinka). Jag beställer en carpaccio och en svärdfisk. En av mina kollegor beställer lite dricka till oss, kyparen kommer efter några minuter och tömmer hela brickan ÖVER min kollega. Han blev måttligt road, och den indiska kyparen skickade snabbt hans kavaj på kemtvätt. Maten dröjde tills jag började undra om det skulle komma något överhuvudtaget, efter en timme kommer kyparen i alla fall ut med något. Det visar sig tyvärr vara min kollegas kavaj som är klar på kemtvätten, men efter en stund till kommer maten som är riktigt bra. Jag festar till det ordentligt och beställer en öl (läs: en alkoholfri San Miguel från Hong Kong).
Lite senare i hotellobbyn lyckas jag förhindra lite diplomatiska förvecklingar eftersom två av mina kollegor sitter och visar fotsulorna för två Saudier som sitter mittemot. Jag tipsar om att låta bli det (det är en stor förolämpning) innan vi blir utvisade.
Vi får verkligen hoppas att förvecklingarna börjar imorgon, annars kan jag ju nästan lägga ned den här dagboken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.