![\"20120806_173943\"](\"http:\/\/johan.tanner.se\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2016\/05\/20120806_173943.jpg\")
<\/div><\/div><\/a><\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n <\/p>\n Jag t\u00e4nkte ju egentligen g\u00e5 vidare med n\u00e4sta st\u00f6rre skada som \u00e4r det stora h\u00e5let jag tagit upp p\u00e5 ena sidan av b\u00e5ten, men jag har best\u00e4mt mig f\u00f6r att det \u00e4r mycket h\u00e4ftigare att plasta klart de f\u00f6rsta tre metrarna av botten s\u00e5 att de \u00e4r helt klara. P\u00e5 det s\u00e4ttet k\u00e4nns det ju som att man kan s\u00e4ga att en tolftedel av b\u00e5ten \u00e4r f\u00e4rdig.<\/p>\n Men hur gick det d\u00e5 med transporten av epoxin fr\u00e5n Finland? Jo, jag Emil och Dan m\u00f6nstrade p\u00e5 en mulen eftermiddag f\u00f6r att \u00e5ka till lejonets land. Nu var det ju inte fullt s\u00e5 enkelt, f\u00f6r b\u00e5da herrarna hade tydligen festat dagen innan och n\u00e4r Emil inte svarade i telefon en timme innan avg\u00e5ng var det dags att bli lite orolig. Jag dirigerade dit Dan i taxi f\u00f6r handgriplig h\u00e4mtning medan jag sj\u00e4lv stod p\u00e5 fr\u00e5n landet f\u00f6r att hinna in i tid.<\/p>\n Jag m\u00f6ter en nyvaken Emil och Dan p\u00e5 terminalen, och just n\u00e4r vi ska h\u00e4mta ut biljetterna uppt\u00e4cker Emil att han i br\u00e5dskan inte f\u00e5tt med sig n\u00e5gon legitimation. Damen i kassan intygade dock att hon “inte h\u00f6rde” det och gav oss biljetterna. Jag fr\u00e5gade lite oroligt om det inte kunde bli problem att kliva p\u00e5 b\u00e5ten i Finland utan leg, men hon sa att det nog \u00e4r lungt.<\/p>\n Vad som utspelade sig efter ombordstigning fram tills v\u00e4ckning dagen efter \u00e4r lite dunkelt, men av b\u00e5ten kom vi i alla fall och gick till kontoret via McDonalds. Jani var bussig och serverade stora koppar kaffe medan vi planerade lastningen. Vi best\u00e4llde till slut en taxi och hivade in allt f\u00f6r \u00e5terf\u00e4rd till b\u00e5ten.<\/p>\n V\u00e4l framme p\u00e5 terminalen skulle vi lasta ombord allt. H\u00e4rdaren \u00e4r ju fr\u00e4tande s\u00e5 den g\u00f6mde vi i en gigantisk hockeybag som Dan skulle ta ombord. Den ena 35kg-dunken med epoxi tog vi p\u00e5 en \u00f6lpirra, men eftersom vi bara hade en s\u00e5 fick Emil st\u00e5 kvar och v\u00e4nta medan vi gick ombord.<\/p>\n Jag gick sedan tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta Emil och den sista dunken, lastar den p\u00e5 pirran och g\u00e5r med Emil mot biljettkontrollen. Tyv\u00e4rr s\u00e5 blev det ju s\u00e5 att eftersom jag nyss hade g\u00e5tt p\u00e5 och sedan g\u00e5tt av igen s\u00e5 triggade ju varningsklockorna hos Viking-personalen. De trodde antagligen att jag smugglade ombord flera personer p\u00e5 samma biljett eller n\u00e5got liknande, s\u00e5 de stoppade oss s\u00e5klart och fr\u00e5gade efter… gissa vad… legitimation! Jag visade snabbt min, men Emil hade ju ingen och fick det muntra beskedet att man inte f\u00e5r \u00e5ka b\u00e5t d\u00e5. Han hotade \u00e4ven med att ringa hamnkaptenen om det var n\u00e5gra fr\u00e5gor kring det.<\/p>\n Jag ville absolut inte tr\u00e4ffa hamnkaptenen och f\u00f6rklara varf\u00f6r jag drar ombord 30 liter giftig plast, s\u00e5 jag smet ifr\u00e5n och skulle lasta av i hytten f\u00f6r att \u00e5terkomma och hj\u00e4lpa Emil med situationen. D\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r han kliver in i hytten n\u00e5gon minut efter jag kommit dit, f\u00f6rklaringen \u00e4r dock mycket enkel, han lyckade \u00f6vertyga vakten att ett konsumkort minsann \u00e4r lika bra som leg.<\/p>\n Slutligen har allts\u00e5 epoxin hittat hem till b\u00e5ten, bildbevis nedan!<\/p>\n<\/div><\/a><\/div><\/a><\/p>\n